Svenskarna i Natostyrkan: "Väldigt självklart"
Lön och arbetsvillkor är inte spikade, ändå räcker många upp handen när Sverige för första gången ska medverka i den multinationella Natostyrkan i Lettland. Det är väldigt självklart, säger André Steffert, plutonchef på P7 i Skåne.
Det danska och det svenska försvaret ska halvårsvis turas om att bemanna militärbasen i Adazi utanför Riga i Lettland.
Vid årsskiftet skickas en reducerad bataljon med 500–600 soldater och officerare från Södra skånska regementet, P7.
Den skånska bataljonen blir en del av en multinationell styrka i Lettland, under kanadensisk ledning.
Styrkan i Lettland är del av det som kallas Nato Forward Land Forces (FLF). 2017 etablerades sådana styrkor i de tre baltiska staterna och Polen.
Efter Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina 2022 beslutade Nato att bygga upp sådana styrkor också i Bulgarien, Ungern, Rumänien och Slovakien.
Källor: Försvarsmakten och Nato
Ansökningstiden har gått ut och de fast anställda på P7 som ska med till Lettland för en halvårslång insats med start vid årsskiftet är redan uttagna.
Bland dem märks en tydlig stolthet över att det är just P7 som får möjlighet att plöja ny mark.
— Jag förväntar mig och tror att vi kommer att lära oss mycket av detta, vad det innebär att vara allierad, säger bataljonschef Henrik Rosdahl, som ska leda insatsen.
Intresset har också varit stort bland de cirka 400 värnpliktiga som just nu utbildas på regementet – mellan 30 och 40 procent av kullen har ansökt. En tredje grupp att rekrytera från är de tidvis anställda.
— Vi har ett urval på ungefär 650 människor att fatta beslut om, säger Henrik Rosdahl.
"Bidrar på riktigt"
Två som redan är uttagna är André Steffert, plutonchef, och Ludvig Söderberg, bärgningsgruppchef. För dem var det aldrig någon tvekan.
— Det ingår i vårt arbete och det är många som ser fram emot att få känna att man bidrar på riktigt, säger Ludvig Söderberg.
Han har jobbat på P7 sedan 2022 och detta är hans första utlandsuppdrag.
— Jag har väl mer stöd från min far än från min mamma. Men de har förståelse, de vet att det är detta jag vill. Sedan är det klart jobbigt att skicka iväg sin son i ett halvår.
André Steffert har varit på ett uppdrag utomlands tidigare, en utbildningsinsats i Irak 2019. Hans sambo och övriga anhöriga jublar kanske inte nu, säger han, men de stöttar honom.
— De förstår att det är mitt yrke. De är inte jätteglada över att jag är borta en så lång period, men de stöttar mig i beslutet och min vilja att vara en del i det här.
Villkoren inte spikade
Vilken utdelning det blir i lönekuvertet eller vilka möjligheter som finns till kortare hemresor under insatsen är fortfarande inte klart.
— Nej, är det är ärliga svaret. Det är inte helt klart, säger Henrik Rosdahl.
Sannolikt blir villkoren i stil med dem som gällt vid tidigare internationella insatser, men det har ingen avgörande betydelse, tycker André Steffert.
— Det kommer definitivt att bli utvecklande för alla inblandade, för oss som förband och för enskilda individer, att hamna i en helt ny kontext. Det kommer att vara otroligt lärorikt.
