Det finns inget som tyder på att förhållandena inom Sis blir bättre, konstaterar Barnrättsbyrån. Personalens våld mot barn och antalet isoleringar fortsatte att öka under 2024.
Värst drabbas unga tjejer.
Flickor på mellan- och högstadienivå utsätts för tio gånger så många fysiska ingripanden från personal än pojkar i gymnasieåldern. Samtidigt vårdas nästan inga flickor på Sis för att de har begått brott.
— En hypotes kan vara att personal väljer att inte fysiska begränsa en stor pojke. Men en 13-årig flicka kan man ge sig på, säger Jessica Söderstrand.
Hon har arbetat tio år på Sis-hemmet Långanäs i Eksjö – först som behandlingsassistent och så småningom som enhetschef.
Söderstrand slutade förra året. Detta sedan hon själv slagit larm om våld och kränkningar på Långanäs – med "total utfrysning" från ledningen som konsekvens, berättar hon.
— Synen på flickorna är mer fostrande. Man har mer utrymme för pojkarna, att det inte är så farligt om de käftar lite. Men skulle en flicka göra det så blir det mer som uppfostringsanstalt.
"Otroligt allvarliga anmälningar"
Jessica Söderstrand vittnar om att miljön började hårdna runt 2020 – med allt mindre utrymme för socialt arbete och allt mer tvång och tystnadskultur.
— Det här är en myndighet som jobbar väldigt mycket med makt och kontroll i stället för behov och bemötande, säger hon.
Det stora fokuset på gängkriminella pojkar går ut över flickorna, anser hon.
— Flickorna hamnar i skuggan, fast det är de som kanske blir utsatta mest för övergrepp.
Stina Gustavsson var tidigare verksamhetsutvecklare inom Sis. För fem år sedan utredde hon verksamheten på Sis-hemmet Björkbacken i Göteborg, där personalen otaliga gånger anmäldes för för våld, kränkningar och sexuella övergrepp.
— På veckobasis kom det in otroligt allvarliga anmälningar, det hände jätteallvarliga saker hela tiden. Det gick ju inte att garantera säkerhet ett dygn för de här flickorna, säger hon.
Machokultur
Gustavsson anser att det inte är enskilda medarbetare som är problemet. Snarare ett mönster som genomsyrar myndigheten och en stark machokultur i organisationen.
— Det fortsätter ju år efter år, oavsett om man byter ut personer eller inte.
Det stora problemet är enligt Gustavsson att Sis samtidigt ska vårda flera olika slags grupper – som grovt gängkriminella, barn med neuropsykiatriska problem och självskadande flickor.
— Det här är ett uppdrag som inte går att lösa. Och man måste sluta försöka.
