Avhandlingen är den första i sitt slag bland landets 2 036 särskilda boenden för äldre. Den visar på stora brister i tillgången till utemiljöer. Intervjuad personal och boende lyfter bland annat hur balkonger och uteplatser ofta är för små och påverkar sådant som eftermiddagsfikat.
— Om en balkong är för liten, då kommer inte alla kunna vara med. För många är ju beroende av rullator eller rullstol och de tar också plats. Dessutom ska personalen få plats att hjälpa dem, säger Madeleine Liljegren, doktorand vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.
Boende vill ha utemiljöer för att både umgås och kunna dra sig tillbaka, men då måste det gå att ta sig ut, vilket tidskriften Äldre i Centrum var först att skriva om.
— Det blev uppenbart att de äldre personerna som kunde förflytta sig själva mellan inne- och utemiljö såg sig som privilegierade genom att kunna vara utomhus, medan de som inte kunde förflytta sig själva kände sig instängda och påtalade en brist på personligt stöd från personalen.
Egen trädgård saknas
Att få vara utomhus har en rad hälsoeffekter för äldre som ökad aptit, bättre sömn och ökad känsla av meningsfullhet.
Men kartläggningen visar att hela 62 procent av boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum. Samtidigt har endast 54 procent av boendena en egen trädgård. 42 procent delar med andra, såsom förskolor, och 4 procent har ingen.
Personalen uttrycker att de hade kunnat göra mer med en egen trädgård. Madeleine Liljegren lyfter också att traditionella inomhusaktiviteter, såsom högläsning och balansträning, likväl kan göras utomhus. Det vore även bra för arbetsmiljön, men kräver organisatoriskt stöd.
— Att börja använda utemiljön ska inte ses som en ytterligare arbetsuppgift, för det kommer inte fungera i den pressade äldreomsorgen.
Inga riktlinjer
Nationella riktlinjer för utemiljöer saknas och alla kommuner gör olika när de planerar boenden.
Endast 13 procent av boendena har ett torg på 300 meters radie, vilket försvårar möjligheten att vara en del av samhällslivet. I kombination med låg tillgång till uteplats, balkong och egen trädgård blir det svårt att komma ut.
I dialog med myndighetsföreträdare har Madeleine Liljegren mött en omedvetenhet och att många ”blir förfärade”.
— Äldre personer verkar vara en icke prioriterad grupp i samhället som inte heller med stark röst kan föra sin egen talan.
