Ingrid Rubank, 97 år, sitter med sin vita, tunna hatt i förmiddagssolen på vård- och omsorgsboendet Brommagården i västra Stockholm. Hon är omgiven av stora trädkronor, äppelträd och pallkragar med tomatplantor och zucchiniblommor.
— Jag tycker det är fantastiskt. En sådan här trädgård får man ju inte var som helst. Det är unikt, säger hon.
Boendet, som har inriktning demens, är ett av hälften av landets 2 000 särskilda boenden för äldre som har en egen trädgård, visar en ny avhandling från Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.
Tvåplansbyggnaden har plats för 38 personer från 65 år. På boendets sommarschema har det både stått boule och gemensamt midsommarfirande med nästan 25 anhöriga.
”Lugn och glad”
Ofta är Ingrid ute två gånger om dagen och tar sig fram med rullstol då hennes ena ben ”krånglar”. Hon är uppvuxen på en gård och fram tills för tre år sedan bodde hon i en lägenhet i Södertälje, då hon ramlade och inte längre kunde bo själv.
— När min dotter kommer går vi gärna, och ut i skogen.
Ingrid håller hårt om undersköterskan Farhana Khans hand. Farhana brukar ta sina raster i trädgården och säger att det är den bästa trädgården hon arbetat vid under sitt yrkesliv.
— Det betyder mycket, det gör mig lugn och glad. Jag måste gå ut när jag har rast, säger hon.
Hon berättar om hur många boende ser fram emot att komma ut efter lunchtid. Vid lunchen kan personalen duka upp med egenodlat och blombuketter från trädgården, så även boende som inte vill gå ut får ta del av naturen.
— När de ser att vi gör egna sallader och grönsaker blir de glada.
Tillfrågas dagligen
Personalen har i sommar gjort marmelad och förra årets starka äppelskörd ledde till över 70 stycken 3-liters dunkar med must.
Genom det regnvåta gräset slingrar sig asfalterade gångar till de olika sittytorna. Samordnaren Caroline Nilsson berättar att anhöriga ofta kommer med en fikakorg och sätter sig ute.
— Den är så pass stor så man kan vara flera sällskap samtidigt, säger hon.
Aktiviteter som kan göras inne gör de också ute, som bollträning och eftermiddagsfika. Många i personalen engagerar sig för trädgården, berättar Caroline Nilsson. Personalen jobbar aktivt med utevistelse och de boende tillfrågas dagligen om de vill komma utomhus, då vissa behöver hjälp. Vissa har heller inte haft möjlighet att komma ut förrän de flyttade hit.
— Det är folk som inte varit ute på länge som faktiskt går ut nu, det är jättekul att se.
