Det råder ingen tvekan om att plast i både stort och väldigt litet format hamnar på platser där det inte hör hemma. Nedskräpning av världshaven och mikroplaster i luften vi andas är bara några exempel.
2022 inleddes en global diskussion under FN:s miljöorgan Uneps ledning med syfte att världens länder ska enas om avtal kring bland annat produktion, återvinning och avfallshantering. Det femte och det planerat sista mötet ägde rum i Sydkorea i december 2024 men strandade. Nu återupptas förhandlingarna denna vecka i Genève.
Bethanie Carney Almroth, professor vid Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, är på plats som expert på mötet.
— Det viktigaste syftet är att skydda miljön och människan och få ett slut på plastföroreningarna utan att vi skapar nya problem, säger hon.
Varierande ambition
En av de största utmaningarna är att olika länder har olika ambitionsnivå. Ett hundratal nationer vill ha ett avtal som reglerar allt från produktion och plastkemikalier till återvinning och avfallshantering.
Flera oljeproducerande länder, som Saudiarabien, Ryssland och Iran, vill att mötet i stället fokuserar på att ta hand om avfallet som uppstår och får uppbackning av olika industrilobbyister.
— Det finns länder som vill lyfta bort produktionen från avtalet. Men forskarvärlden och många andra är helt överens om att om vi inte reglerar produktionen så kommer plastmängderna i miljön att fortsätta öka. Det räcker inte med att bara reglera andra delar av livscykeln, säger Bethanie Carney Almroth.
En annan stötesten är att världens länder inte har enats om hur avtalet ska röstas igenom – med majoritet eller genom konsensus.
— I december var det konsensus som gällde, vilket innebär att ett enda land kan blockera ett beslut genom att säga nej.
Mäktiga rika
Precis som i många globala förhandlingar råder ojämlikhet mellan länder med stor och liten ekonomisk kraft. Stora länder som USA och Kina, men även Sverige, har egna experter som sitter med i de beslutande förhandlingarna medan mindre nationer inte har den möjligheten.
— De är mer beroende av oss forskare, men vi kan stängas ute från vissa möten vilket minskar vår möjlighet att granska fakta i texter och ge återkoppling till dem som ska förhandla. Det riskerar att bli en demokratisk obalans, säger Bethanie Carney Almroth.
Industrin är också ständigt närvarande och bevakar sina intressen genom lobbyister. Bethanie Carney Almroth har själv vittnat om hur hon utsätts för påtryckningar och anklagats för att sprida falsk information.
Hon säger sig trots allt vara “realistisk optimist” inför veckan.
— Vi är många som jobbat hårt för att det ska bli ett så effektivt avtal som möjligt. Vi kan bidra med kunskap och evidens men i slutänden är det upp till beslutsfattarna.
.png)
.jpg)
