När sommarens grönska lockar både människor och djur ut i naturen, ökar därmed risken för att ta in mindre välkomna djur.
För att skydda sitt husdjur är det många som vänder sig till preparat, i hopp om att undvika smitta och obehag. Men vad som verkar självklart i stunden kan innebära allvarliga risker.
Det är lätt att tro att alla insektsmedel på marknaden är säkra, speciellt de som säljs receptfritt.
Faktum är att flera av de mest populära preparaten kan innehålla ämnen som är dödliga för katter, giftiga för vattenlevande organismer – och som kan orsaka allvarliga biverkningar hos hunden själv.
Preparaten kan leda till döden
Enligt Vetenskap och hälsa har fästingar tredubblats i Sverige de senaste tio åren, vilket innebär mer användning av fästingpreparat. Problemet? Alla går inte säkert.
Veterinären Eva Einola-Koponen, som behandlar hundar med fästingburna sjukdomar, menar att reaktionerna på fästingmedel varierar kraftigt mellan individer. Vissa hundar får milda symtom som illamående och diarré, medan andra kan utveckla neurologiska problem eller bli apatiska, enligt Yle.
Vissa preparat påverkar nervsystemet hos fästingar, men det är inte ovanligt att även hunden reagerar. Extra svårt blir det för hunden att berätta för oss om den har huvudvärk, menar hon.
Katten är extra utsatt
Något många hundägare missar är riskerna som uppstår om det finns en katt i hemmet.
I bipackassedeln till vissa populära ampullpreparat, som "Bayvantic vet" och "Vectra 3D" – varnas det uttryckligen för att medlet är livsfarligt för katter. Enligt varningen får preparatet inte ens komma i kontakt med katten, då det kan orsaka dödliga reaktioner, rapporterar Yle.
Även barn kan påverkas negativt, särskilt om de sover tillsammans med hunden som bär fästingpreparat, till exempel ett fästinghalsband som utsöndrar insektsgift. Därför rekommenderas det ofta att hundar som behandlas med sådana medel sover separat.
Så undviker du konsekvenser
Lösningen? Nyare preparat har ofta färre biverkningar, men det är avgörande att rätt medel väljs, baserat på hundens ras, ålder, beteende och miljö.
Det finns inget "bästa" medel som passar alla hundar. Man måste väga riskerna mot nyttan och välja det som passar för just sin situation, menar veterinären.
Läs bipackssedeln, rådfråga veterinären och tänk på att andra organismer kan reagera annorlunda på preparaten.
