Elin och Björn Mårtensson tar emot i Björns fars hus i Kubbe. Utanför köksfönstret vräker regnet ned i intensiva skurar. Tre dagar efter den översvämning som fyllde källare och bottenvåningar – och som höll på att rasera bron över Anundsjöån – har nivåerna sjunkit, men i matkällaren står vattnet fortfarande halvmeterhögt.
Björn Mårtensson plockar upp den inlånade pumpen från källaren, den ska ersättas med en egen. Räddningstjänsten har meddelat att de behöver få tillbaka sin pump, den kommer att behövas nedströms dit vattnet nu rör sig och nya översvämningar befaras.
— Nu när de varnar nedströms känner man ju oro, att folk inte förstår fast att dom har sagt ”förbered er” säger Elin Mårtensson.
Vårflod på några timmar
— De flesta är ju vana vid vårflöde, men då kan det sprida ut sig på en till tre veckor. Det här kom på kanske sex eller tolv timmar, fyller Björn Mårtensson i.
Det var vid 18-tiden på måndagen som de begav sig från sin gård ned mot svågerns hus, i närheten av Anundsjöån för att hjälpa till, berättar Elin Mårtensson.
— Det gick så himla fort.
Som marshmallows
Deras gård ligger längre upp och klarade sig utan översvämningar – däremot började deras omkring 200 ensilagebalar flyta iväg när vattnet steg.
— Den fina välstaplade högen med radar av balar ramlade ihop och låg som marshmallows i vattnet och guppade runt, säger Elin.
En bal väger 300–600 kilo och de fick ta hjälp av räddningstjänst och grannar som kom med traktorer och vagnar för att flytta dem till en säkrare plats.
Vattnet steg totalt fyra meter i byn till den högsta nivån på 100 år, enligt kommunen. Nu har ett nytt regnoväder dragit in över Västernorrland och väntas enligt SMHI tillta framåt torsdag kväll.
Elin och Björn Mårtensson förbereder sig bäst de kan.
— Vi har köpt pumpar och slang. Bror min har köpt presenningar för att kunna bygga mer vall och vi tankar traktorerna för att kunna hämta mer grus, säger Björn Mårtensson.
Adrenalin
En oro är även de 75 kor de har ute på bete. Av deras sju beten står fyra med stängslen under vatten.
— Man har farit och kollat extra gånger för att se så de inte blir stressade, säger Elin Mårtensson.
Själva jobbar de bara på. De går på adrenalin, säger hon.
— Om man börjar tänka efter så bubblar väl allt upp, säger hon och fortsätter:
— Det är bättre att bli upprymd av tacksamhet för all hjälp vi fått.
