Studien visar att vissa gener som är kopplade till värmestress, åldrande och ämnesomsättning skiljer sig hos isbjörnar på sydöstra Grönland – något som tyder på att de anpassar sig till varmare förhållanden.
Forskarna har analyserat blodprov tagna på isbjörnar från nordöstra och sydöstra Grönland för att jämföra aktiviteten hos så kallade “hoppande gener”, små, rörliga delar av genomet som kan påverka hur andra gener fungerar, i relation till temperaturen i de två regionerna.
Klicka här för att följa oss på GoogleGenetisk mall
Nordöstra Grönland visade sig vara kallare och ha mindre temperaturvariationer, medan skillnaderna i sydöst var större och miljön mildare och mindre isig – något som liknar de framtida förhållanden isbjörnar väntas stå inför.
”Eftersom resten av arten hotas av utrotning utgör dessa specifika björnar en genetisk mall för hur isbjörnar kan anpassa sig snabbt till klimatförändringarna”, säger Alice Godden, från biologiska institutionen vid University of East Anglia som lett studien, i en kommentar.
Inte tillräckligt
Hon förklarar att isbjörnarnas unika genetiska kod är viktig för bevarandearbetet, men att det inte är tillräckligt för att rädda arten.
”Det här ger visserligen hopp – men betyder inte att isbjörnar löper mindre risk att utrotas. Vi måste fortfarande göra allt vi kan för att minska de globala koldioxidutsläppen och bromsa uppvärmningen.”
Isbjörnen är rödlistad som sårbar av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) och en stor del av världens isbjörnar väntas vara utrotade år 2050. I takt med att Arktiska havet blir varmare lägger sig havsisen allt senare så att isbjörnarna inte kommer ut för att jaga säl och fylla på fettdepåerna.
Studien publiceras i tidskriften Mobile DNA.
