Vid stora infrastrukturprojekt öppnas ibland oväntade sanningar från historien. Ibland görs fynd som kan avslöja hur människor levde, tänkte och handlade för flera tusentals år sedan. Nu har ett sådant fynd gjorts i Södermalm, ett fynd som arkeologer beskriver som näst intill unik i sitt slag, minst sagt.
En hund från stenåldern hittad i Sverige
Under arkeologiska undersökningar i Logsjömossen vid Gerstaberg, strax utanför Järna, har arkeologer vid Statens historiska museer gjort ett ovanligt och mycket välbevarat fynd. I bottensedimentet av den forna sjön påträffades ett skelett av en cirka 5 000 år gammal hund, nedlagd på cirka 1,5 meters djup.
Klicka här för att följa oss på GoogleHunden låg inte där ensam. Intill tassarna fanns en 25 centimeter lång, fint slipad dolk tillverkad av ben från en älg eller kronhjort. Kombinationen gör fyndet exceptionellt.
– Att hitta en intakt hund från den här perioden är mycket ovanligt, men att den dessutom lagts ned tillsammans med en bendolk är näst intill unikt, säger Linus Hagberg, arkeolog och projektledare på Arkeologerna, i ett pressmeddelande.
Upptäckten som växte fram i gyttjan
De första benen hittades under en pågående utgrävning. För att inte skada det känsliga materialet togs skelettet upp tillsammans med den omgivna gyttjan i block, så kallade preparat.
– Skelettet togs sedan upp tillsammans med omgivande gyttjor i preparat för att undersökas i en mer kontrollerad miljö tillsammans med en benexpert, som är en osteolog, säger han i en intervju med Nyheter24.
De goda bevaringsgraden beror på de syrefattiga förhållandena i mossen, som fungerat som ett naturligt arkiv genom årtusendena.
Kort om stenåldern i Sverige
- Tidsperiod: Den längsta förhistoriska perioden i Sverige, före brons- och järnåldern 11 000–1 800 f.Kr.
- De första människorna: Följde den smältande inlandsisen in i området som i dag är Sverige, tidiga spår finns bland annat i Skåne.
- Livsstil: Först rörliga jägare och samlare som levde på jakt, fiske och insamling; senare bofasta bönder med åkrar, boskap och mer permanenta byar.
- Miljö och platser: Boplatser låg ofta vid kuster, sjöar och vattendrag där jakt- och fiskeresurser fanns.
- Föremål och fynd: Stenyxor, pilspetsar, skrapor, ben- och hornredskap, keramik, gravar och offerrum ger kunskap om hur människor levde.
- Slutet på stenåldern: Övergången till bronsåldern sker omkring 1 800–1 700 f.Kr. när metallföremål börjar användas i större skala.
Källa: Historiska Museet
Hund tillsammans med bendolk? Inte en slump
Det man vet är att den begravda hunden var en stor och kraftig hanhund, cirka 52 centimeter i mankhöjd och mellan tre och sex år gammal. Analyser visar att den levt ett aktivt liv, troligen som en brukshund. Skallen var krossad redan innan den lades ned i sjön. Enligt arkeologerna är det sannolikt att fyndet skulle ha tillkommit av en slump.
– Jag föredrar att kalla det för en ceremoniell handling. Det är såklart en tolkningsfråga, men det är svårt att se framför sig en slumpmässig eller naturlig förklaring till att en hund hamnar på botten av en sjö tillsammans med en bendolk, säger Linus Hagberg till Nyheter24.
Han betonar att inga liknande fynd gjordes inom resten av undersökningsområdet, vilket stärker tolkningen att hunden och dolken placerats där medvetet och tillsammans.
LÄS MER: Så mycket höjs VA-taxan 2026
Relationer och ritualer under stenåldern
Liknande depositioner av hundar i våtmarker har tidigare hittats från samma tidsperiod, vilket ger ytterligare stöd åt tolkningen att hundar haft en särskilt roll i rituella sammanhang under stenåldern.
Exakt hur hunden dog går dock inte att slå fast i nuläget, enligt arkeologerna.
– Kanske blev den sjuk och därför togs av daga, kanske slogs den ihjäl för att läggas ned, kanske skadades den på något annat sätt utan mänsklig inblandning och sedan förärades denna hantering, säger Hagberg.
Kommande isotopstudier, C14-dateringar och DNA-analyser kan bland annat ge svar på när hunden exakt levde, vad den åt och därmed ge ny kunskap om människorna som levde i området.
En stenålderssjö full av liv
För omkring 5 000 år sedan såg platsen helt annorlunda ut. Det som i dag är mosse var då en cirka 3 500 kvadratmeter stor sjö som användes för fiske och andra aktiviteter. Arkeologerna har även hittat bearbetade pålar, stolpar som kan ha tillhört bryggor samt utplacerade stenar som troligen fungerat som sänken eller ankare. Ett särskilt fynd är en två meter långt mjärde, som är ett avancerat fiskeredskap tillverkat av sammanflätade trävidjor.
– I anslutning till mjärden finns trampzoner där man kan se att människor har stått och rört sig på botten ute i sjön, det syns som fläckar i gyttjan. Kanske man har vittjat sina fällor.
Bevaras till framtiden
Undersökningen genomfördes parallellt med anläggandet av Ostlänken, vilket innebar arbete i vattenrika och logistiskt krävande miljöer. Ett nära samarbete mellan arkeologer och entreprenörer gjorde det möjligt att dokumenten fynden på ett säkert sätt. Alla fynd förvaras nu av Statens historiska museer och kommer att analyseras vidare. På sikt kan de komma att ställas ut.
– Fyndens värde ligger i det kulturhistoriska och det är stort. De ägs av staten och kan säkert bli utställningsmaterial efter att alla analysarbeten och konservering färdigställts.
Ett fynd från stenåldern har därmed fått ett nytt liv, och öppnat en ny dörr till förståelsen av människans tidiga relation till djuren.
