Barnombudsmannen har för sin årsrapport för 2026 genomfört 19 djupintervjuer med flickor och pojkar som vuxit upp med hedersrelaterat våld och förtryck. Den sammantagna bilden är att samhället sviker dessa barn, enligt barnombudsman Juno Blom.
— Man upplever att man inte ser deras utsatthet, att man inte frågar. De behöver bevisa så mycket innan vi tror dem, berättar barnen genomgående.
Klicka här för att följa oss på GoogleTror föräldrar
Vad som också återkommer är att vuxna, exempelvis i socialtjänsten, många gånger i stället väljer att lyssna och tro på föräldrarna. Barn vittnar även om att myndigheter berättar för föräldrarna om vad de fått höra, vilket kan leda till en ännu större utsatthet i hemmet.
— Det tror jag beror på att man inte förstår allvaret i situationen, säger Juno Blom.
Våldet i hemmet, som vissa beskriver som ständigt närvarande, kan vara både psykiskt, fysiskt och sexuellt.
— Det här är barn som har samma rättigheter som alla andra, men som är så långt från att kunna åtnjuta dem. I stället utsätts de för allvarlig kriminalitet och fruktansvärda brott.
Det finns samtidigt barn som berättar om vuxna som har sett dem, lyssnat och agerat. ”Jag kände direkt att hon var annorlunda. Hon såg mig”, beskriver en flicka.
Lever inte upp
Juno Blom säger att Sverige har kommit en bra bit på vägen vad gäller lagstiftning mot hedersvåld, men att man i verkligheten sällan lever upp till kraven.
— Om myndigheter bara tog sitt ansvar så skulle verkligheten för barnen som utsätts för hedersvåld se helt annorlunda ut. Så dagens Sverige är inte ett laglöst land, utan snarare ett passivt land som inte väljer att omsätta lagar.
