Ska polisen ha rätt att provocera fram brott? Det har varit en het potatis sedan Stockholmspolisens metoder - i juridikens gråzoner - uppenbarades för några år sedan.
Hittills har dock flera regeringar tyckt att det räcker med praxis - det vill säga generella instruktioner med grund i uttalanden från domstolar, riksåklagare, justitiekanslern och justitieombudsmannen - för att reglera polisens användande av metoderna.
Men nu kan provokativa åtgärder inom rättsväsendet komma att regleras i lag.
Den 31 maj i år lämnar polismetodutredningen efter två års arbete förslag till regeringen om hur tull och polis ska jobba med provokationer.
Sveriges mest kända infiltratör
Stjärnadvokaten Johan Eriksson har sedan han företrädde Sveriges kanske mest kända polisinfiltratör, Peter Rätz, en unik inblick i problematiken.
Peter Rätz levde på Stockholmspolisens uppdrag bland kriminella i ett decennium och hans öde har skildrats i boken Hanteraren av Dick Sundevall.
– Först säger polisen ’nej, det har aldrig hänt’, när det finns misstankar om att de gått över gränsen. När de överbevisas om en provokation säger de: ’det var första gången’. När det sedan framgår att det är upprepade händelser heter det ’det var inte meningen’, och om man lyckas belägga att det faktiskt varit meningen säger de ’det var ett försvarligt syfte, vi skulle ju sätta dit kriminella’. Så har det varit varje gång. Det är inte rättssäkert. Visst, enligt utslaget i Högsta domstolen ska man gå fri om man utsatts för en brottsprovokation, men det går väldigt sällan att få fram bevis på hur det har gått till, säger advokaten Johan Eriksson till Sydsvenskan.
Eriksson efterlyser lagreglering med en utomstående granskare som får insyn i polisens källdrivnings- och provokationsverksamhet.
