Eric Rosén: "Lägger gärna 30 miljoner på att vänta"
KRÖNIKA. Nu har beskedet om vilka böter Sverige får kommit. Och det blir dyrt. Men att acceptera allt utan protest är inte att ta ansvar, menar Eric Rosén.
EU-direktivet om masslagring av trafikdata antogs 2006 efter terrordåden i Madrid 2004 och London 2005. Tanken är att hjälpa myndigheter att komma tillrätta med grov organiserad brottslighet och terrorism.
Direktivet innebär bland annat att trafikdata ska lagras i minst sex månader och högst två år. Sverige har ännu inte genomfört direktivet och hotas därför av böter, men beslut fattas år 2012.
Att Sverige tvingas betala böter är ingen överraskning för någon. När riksdagen valde att bordlägga införandet av datalgringsdirektivet ett år visste vi i förväg vad konsekvenserna skulle bli. Och det är väl investerade pengar.
2,5 miljoner kronor i månaden, 30 miljoner på ett år, för att skjuta upp ett tvingande direktiv som är hopplöst integritetskränknade och orimligt, samtidigt som det totalt saknar folklig förankring, är en billig peng för den svenska staten. Ett slags civil olydnad i offentlig regi för att om möjligt hitta andra vägar framåt eller få igenom en mer omfattande revidering av direktivet.
Från flera av de svenska politikerna hörs att det är meningslöst och dyrt, oansvarigt och onödigt. För mig är det fortfarande obegripligt att man så lättvindigt - med en uppgiven axelryckning - är beredd att införa ett direktiv de flesta tidigare har varit helt emot eller djupt kritiska till. På vänstersidan och inom borgerligheten.
Datalagringsdirektivets införande har vi annars i mångt och mycket deckarförfattaren Thomas Bodström (s) att tacka för. Han övertygade även europeiska ministerkollegor om övervakningsdirektivets förträfflighet.
I övriga EU är man minst lika skeptiska som i Sverige. Även inom kommissionen hörs röster om att revidera direktivet. Ändå införs det i land efter land. Och så har politiker mage att säga att det är onödigt att bråka om det. Man kan tänka sig resonemanget.
- Är det en viktig fråga eller?
- Ja, urviktig för oss - och för medborgarna!
- Men det kan alltså kosta pengar att driva den? Vi har visserligen råd. Men...
- Jaha, nej men okej, då lägger vi oss platt och gör som Bodström en gång bestämde. It's a done deal!
Det vettiga är förstås att man tolkar begreppet ansvar på ett annat sätt. Ansvar är att slåss för det som är riktigt och att säga att är vi med i EU ska vi försöka förändra den utveckling som är negativ, inte bara acceptera den för att den kommer från unionen. Att införa ett skurkdirektiv bara för att vi inte vill ha böter medan vi bekämpar leder annars bara till än mindre förtroende för politiker och än mindre intresse för EU.
Vi betalar böter med ett leende för vi tänker utnyttja bordläggningstiden till att förändra direktivets innehåll. Detta är ett sätt vi gärna använder skattepengar på. Så borde svaret från regering och riksdag låtit.
