Eric Rosén: "Vem törs föreslå fler flyktingar?"
Internationella flyktingdagen påminner om de oerhört omfattande behov som finns för de människor som flyr.
Det är internationella flyktingdagen i dag, den 20 juni, och 60 år sedan FN:s flyktingkonvention antogs. Och det är viktig statistik som FN:s flyktingorgan UNHCR passar på att lyfta fram:
43,7 miljoner människor lever på flykt i världen mer än hälften av dem gör det i sitt eget land (en siffra som dessutom lär ha ökat rejält i och med läget i till exempel Egypten, Tunisien, Libyen, Syrien och Jemen).
80 procent av de som flyr finns i den fattiga delen av världen. Många flyr till länder som Pakistan, Jordanien, Kenya och Tchad. Många av de som flyr lämnar Afghanistan, Irak, Somalia och Vietnam.
Ett antal kommer till Sverige, såklart. Men FN-statistiken är viktig att ha i åtanke när vi tittar diskuterar frågan. I stället för att, som de främlingsfientliga, hitta exempel på länder som tar emot oerhört få flyktingar bör vi se också de som tar emot de största strömmarna. Sverige är ett rikt land som bör och ska ta emot relativt sett många flyktingar. I solidaritet med de som flyr förstås. Men också i solidaritet med andra betydligt fattigare länder som tar emot betydligt fler.
Från politikerhåll känns Tobias Billströms genomgående hårda linje i migrationsfrågorna allt obehagligare. Sverigedemokraterna jagar på från sitt håll. Socialdemokraterna vågar i dag inte heller de stå upp för frågan, de tar debatten om enskilda ömmande fall, som Billström tacksamt viftar bort eftersom han inte kan kommentera enskilda fall, men vågar inte tala i termer om att öka flyktingmottagandet eller argumentera för en generellt mer generös politik än regeringens.
Samtidigt kommer symbolförslagen – om inte i motioner så i intervjuer – där politiker lanserar förslag eller ”resonemang” som på olika sätt utmålar flyktinggruppen som en belastning vi behöver vara strängare emot. De framställs som en grupp som girigt utnyttjar försäkringssystem för att jäklas och är ointresserade av att komma in i samhället, en grupp som tar med sig dåliga vanor och en sämre kultur till vår föredömliga. Det ligger i tiden och är en svängning som görs i hela Europa, ett område allt mer ekonomiskt pressat och med udden mot de svaga.
FN:s internationella flyktingdag påminner om det större perspektivet och om att det är en global utmaning i en globaliserad värld, inte en nationell träta, och att vi alla måste ta mer snarare än mindre ansvar för varandra.
