Onsdag 4 Aug
Stockholm

Söndagsintervjun: Maria Abrahamsson

Nyheter24:s Eric Rosén möter moderaten Maria Abrahamsson, som tagit klivet från att kommentera politiken till att forma den. Nu har hon suttit i riksdagen i ett år.

Kommentera
Kopiera länk
Dela
Läs mer
Maria Abrahamsson

Maria Abrahamsson är 48 år och har suttit riksdagen sedan hösten 2010. Hon har en bakgrund som jurist och har jobbat för moderate justitieministern Gun Hellsvik på 1990-talet.

Hon har tills nu suttit i Civilutskottet men kommer nu att ta en ordinarie plats i Skatteutskottet.

Maria Abrahamsson bloggar också på Mariaabrahamsson.nu.

 

Bland det sista riksdagsledamoten Maria Abrahamsson frågar mig är ”Vad ska du få ihop av allt det här då? Vilken är din arbetshypotes?”. Jag svarar att jag inte vet men att jag bland annat vill prata med henne för att hon är en borgerlig politiker som vågar säga vad hon tycker och att hon inte gömmer sig bakom floskler. Det håller hon med om. En timme tidigare har vi beställt likadana smoothies i riksdagens fredagsglesa kafé, många har åkt hem till städerna de blivit invalda ifrån, andra sitter och planerar helgaktiviteter och debatter utanför det ordinarie arbetet.

Du har suttit ett år i riksdagen – vilken är den största skillnaden mot vad du hade väntat dig?

- Det är väldigt mycket mer av allt jag hade förväntat mig. Det är roligare men kanske också mer frustrerande. Det är friare, hur mycket frihet som helst. Det är socialare med hur mycket kontakter som helst. Men också ensammare, det är ingen som står och hänger över dig och säger vad du ska göra.

- Den stora skillnaden mot ett vanligt jobb är att du kan göra precis hur mycket du vill, utan att det märks, och du kan göra hur lite du vill, och det märks inte heller.

Kan det leda till att vissa inte gör så mycket?

- Det finns de som jobbar livet ur sig. Men sen finns de som jag upplever kanske inte gör så mycket. Utan att peka ut någon särskild.

Maria Abrahamsson är 48 år och har innan hon blev ledarskribent jobbat för Moderaterna, bland annat åt tidigare justitieministern Gun Hellsvik. 1999 började hon på Svenska Dagbladet där hon skrev för ledarsidan tills hon i augusti 2009 meddelade att hon kandierade till riksdagen för Moderaterna. Som fyra på moderatlistan i Stockholm kom hon enkelt in.

Hon lovade i valrörelsen att inte bli en ja-sägare och att fortsätta kritisera partiet inifrån när det behövs. Något hon säger sig ha levt upp till även om synen ändrats något.

- Jag är lojal med partiet men jag tänker inte stryka det medhårs, säger hon och fortsätter:

- Som riksdagsledamot kan man inte vara riktigt lika utmanande.

Att ställa till med oväsen så fort man inte håller med är helt enkelt inte hållbart.

- När vi (riksdagsgruppen) träffas, 107 ledamöter och så många statsråd som har möjlighet, kanske också statsministern. Då är inte tanken att det som sägs där ska komma utanför de väggarna. Skulle jag då börja snattra skulle jag göra mig omöjlig ganska fort.

Vad är du mest nöjd med att du uträttat eller klarat av under det här året?

- De frågorna som jag drev har jag fortsatt att driva här. Att avskaffa nämndemannasystemet, införa tevesända rättegångar. HBT-frågorna, surrogatmoderskap.

Är det svårt att få gehör för frågan om surrogatmoderskap?

- Vi har partistämma i höst och partistyrelsens förslag är att rösta ner min motion, men å andra sidan är partistyrelsen splittrad, av 14 ledamöter är det sex som tycker att man ska gå på min motions linje, så vi får se.

Frågan om nämndemannasystemet ”lever” och Maria Abrahamsson säger sig tro på förändring även om det inte alltid är helt lätt att få gehör.

- Jag har motionerat i riksdagen och jag har varit uppe i talarstolen och tittat ut över de 15 som lyssnat, varav tio var partikompisar som tittade ner för de röstade inte för det här. Men det finns en tendens till insikt om att det där behöver vi nog göra om.

Du och Anton Abele kom in i riksdagen för Moderaterna samtidigt och ni var lite som  motpoler till varandra. Inte minst i sakfrågor där du till exempel värnar integritet och han driver frågan om hårdare och mer kontroll på internet. Finns det en konflikt mellan era linjer?

- Om Anton Abele tycker så som du säger, och det gör han kanske, så stämmer det att jag inte applåderar hans syn på saken... men han får självklart argumentera för sin uppfattning, säger hon och fortsätter:

- Men partiets linje i integritetsfrågan har jag också haft synpunkter på. Man har släppt efter lite för mycket på integritetskravet, och då gäller det för sådana som mig att larma och hävda integritets- och rättssäkertsperspektiven.

Integritetsfrågorna har Abrahamsson drivit länge. Och det finns ett område där hon är orolig över vad som komma skall.

- Den dagen kommer när det visar sig att FRA fångat helt fel personer i sitt nät, säger hon.

- Jag tror FRA kommer att bli exakt samma varböld som IB-affären var för dåvarande regeringen Persson, fast med ännu värre integritetskränkande konsekvenser än vad IB-affären någonsin hade. Konsekvenserna av FRA har vi inte sett slutet av.

Kan du känna en oro för att vara med som en kugge som sitter och trycker ja till såna förslag?

- Ja, fast i de debatterna måste du ändå vara så hederlig att du skiljer på stora och små integritetskränkningar. Jag skulle gladeligen trycka igenom fler övervakningskameror i tunnelbanan? Ja! skulle jag trycka.

När jag frågar Maria Abrahamsson om hon vill sitta länge i riksdagen säger hon att hon inte vet. Hon har inte tänkt så mycket på det och har aldrig i hela sitt liv haft någon utstakad karriärväg.

- Nu har jag suttit här i ett år. Det är tre år till nästa val, det är ganska lång tid, jag kan inte i dag svara på om jag vill kandidera om tre år igen. Jag vet helt enkelt inte.

Vill du bli minister?

- Det hänger ihop med den andra frågan. Vill jag satsa hela mitt liv på politiken?

Jag kommer ihåg när Beatrice Ask gjorde sina...

- Gredelina kuvert?

Precis.

- Ja.

Då var det många som lyfte fram att Maria Abrahamsson skulle vara en bättre justitieminister.

- Ja. Men vad byggde de det på? tänkte jag ganska mycket. Jag jobbade nära Gun Hellsvik när hon var minister och det var ju inget jobb som jag kände att det var det absolut bästa man kunde ha. Det är ett fruktansvärt krävande arbete.

Att hon tycker Asks kuvertutspel var mindre bra råder dock inget tvivel om. Förslaget, att skicka färgglada kuvert till personer som misstänktes ha köpt sex för att de skulle få skämmas, blev dock aldrig partilinje. Men ibland har Maria haft svårt även med hela partilinjen.

Jag skulle vilja påstå att du är intellektuellt hederlig och säger vad du tycker oavsett om det passar eller inte. Blir det ett problem för dig i riksdagen?

- Ja. Det kan det bli. Där får man ta sig en funderare. Är det värt att förstöra för partiet genom att hävda sin egen linje på tvärs? Om jag gör det offentligt, varför gör jag det? Vem gynnar det mest?

Maria Abrahamsson har löst problemet med när partilinjen går på tvärs mot den egna uppfattningen genom att låta sig bli utkvittad i vissa omröstningar.

- Jag har blivit det vid några tillfällen. Det ena handlade om sexköpslagen och straffskärpningen där. Har jag i tio års tid argumenterat och kritiserat införandet av denna morallagstiftning kunde jag bara inte acceptera att straffet skulle skärpas från fängelse i sex månader till ett år.

Hur tuff var den kampen att ta?

- Det var en diskussion kan jag säga. Det var det. Men alternativet hade varit att jag hade gjort som Fredrick Federley och röstat nej.

Vem trivs du bäst med och fikar mest med i oppositionspartierna?

- Jag är inte så social där, jag fikar inte så mycket med ledamöter. Men jag har umgåtts en hel del på resor med Vänsterpartiets Marianne Berg. Många gånger kan den som står längst ifrån en politiskt vara enkel att umgås med. Man försöker inte övertyga varandra, säger hon och fortsätter:

- Det är svårare att träffa en folkpartist då kan jag tycka.

När jag säger att jag tycker flosklernas närvaro i svensk politik blir allt tydligare håller Maria Abrahamsson med. Samtidigt menar hon att media också bär skuld för att det blivit på det sättet.

- De politiska kommentatorerna och media har en del i den skulden. Hade man varit mer på sin vakt och faktiskt försökt avkräva förklaringar så hade inte det där kunnat sätta sig. Media har en faiblesse för att falla in i samma floskelprat. Vi är lika goda kålsupare åt båda håll.

Maria Abrahamsson säger att Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra ofta poängterar att det är politiken som spelar roll – inte spelet. Samtidigt säger Maria att hon tycker det politiska spelet är ”skitkul”.

- Att lägga sakfrågorna åt sidan och kolla: Vilka umgås de med? Hur blir det här i framtiden? Alla spelregler.

Sitter ni då en massa riksdagsledamöter som älskar det där och är jättefans av serien Vita Huset?

- Jag vet inte. Själv har jag aldrig sett det. Jag inser att jag har en del att ta igen där.

Vem skulle du helst byta bokhylla med av Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt?

- Jag skulle inte vilja byta bokhylla, min bokhylla är så lysande bra så det skulle jag faktiskt inte göra. I'm sorry.

Jag tänker att när Reinfeldt läste fyra Läckberg-böcker på semestern gjorde du inte det.

- Nej du, det gjorde jag inte.

Om vi ska prata pengar. Tankesmedjan Timbros vd Markus Uvell sa till mig att det inte är ett problem i sig med ökade klyftor utan att det viktiga är att folk får det bättre.

- Det beror ju på var du lägger golvet. Där har Markus rätt. Ökade klyftor på en hög nivå är ju liksom bättre än total jämlikhet på en lägre nivå.

Är inte det sånt som de Nya Moderaterna inte ska säga?

- Jo, så är det säkert men jag anser inte att det är nödvändigt att avskaffa inkomstskillnader. Jag tycker sådana är rätt rimliga.

Maria Abrahamsson menar också att skillnaderna kanske inte alltid är så stora som de uppfattas på kort sikt och säger att man borde vidga perspektivet och se till människors livslön när man jämför. Då tror hon att inkomstskillnaderna ändå delvis jämnar ut sig. Något hon menar att man borde tänka på inte minst när man pratar om låga löner för unga. Och bakgrunden till de oförklarade löneskillnader som finns mellan män och kvinnor tror hon bara delvis beror på könsdiskriminering.

- En del är säkert diskriminering, men en del kan också vara att män och kvinnor har olika preferenser och gör olika prioriteringar i val av jobb – och varför gör man det, det är intressant.

Menar du att det är socialt eller biologiskt?

- Förmodligen är det en kombination. Nu kan man ju inte som politiker tala om vad folk ska forska om men jag är själv jävligt nyfiken på detta. Motiven till de här oförklarade skillnaderna.

Maria Abrahamsson gick tidigt efter valet ut och sa att hon inte tänker vara med och frysa ut några Sverigedemokrater, men påpekar också att hon inte anstränger sig i onödan för att umgås och vara trevlig mot personer hon inte tycker är trevliga.

- Människor som jag inte gillar och inte vill umgås med, jag vill liksom helst inte prata med dem. Jag känner inte det trycket.

Hon säger att hon hellre går ifrån en situation där någon vräker ur sig dumheter också privat men berättar att hon också sagt ifrån på skarpen när folk som hon bjudit hem gått över gränsen.

- Då har jag tagit personen åt sidan och sagt ”antingen skärper du till dig eller också så går du”, då har det gällt rasism.

När den dagen kommer då Abrahamsson tar någon av sverigedemokraternas riksdagsledamöter åt sidan för att säga samma sak har inte kommit ännu. Men kanske är det bara en tidsfråga.

Kommentera
Kopiera länk
Dela