Här är den mörka sanningen bakom Små grodorna
Trodde du Små grodorna var det svenskaste som fanns? Tänk om, för det visar sig att den älskade visan har ett mycket mörkare förflutet.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Små grodorna, en älskad svensk midsommarklassiker. Oftast kan man inte bestämma sig för om man ska bjuda på sig själv eller bara känna att det är så urbota fånigt att man struntar i det.
Men inte ens Små grodorna är ursvensk. Melodin kommer nämligen från en fransk militärmarsch skriven på sent 1700-tal, berättar etnologen Jonas Engman vid Nordiska Museet för DN.
Sångens originalrefräng låter istället så här:
"Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas,
Au pas camarades, au pas camarades,
Au pas, au pas, au pas."
Vilket direktöversatt betyder ungefär:
"Gå i takt kamrater, gå i takt kamrater, i takt, i takt, i takt".
Handlar om att äta lök
Sången innehöll också referenser till att de franska soldaterna bör äta lök för att bli starka som lejon, Österrikare skulle däremot inte få någon lök.
Sedan tror Engman att britterna snappat upp sången för att driva med fransmännen, som de förknippade med att äta grodor.
Men hur den lustiga visan kom till Sverige är fortfarande oklart.
– Vi vet inte hur den blev känd i Sverige. Men vi vet att en svensk variant dök upp på 1920-talet i en sångbok. Det är då den kommer in i den svenska traditionen och blir "Små grodorna", säger Jonas Engman till DN.
