Sonen försvann – Anki grundade Missing people
En kall marsmorgon 2011 kliver Anki Dahlberg upp på en parkbänk vid Lilla Bommen i Göteborg. Nedanför står vänner, familj och arbetskamrater till 24-åriga Tony, som försvunnit efter ett krogbesök två dagar tidigare. Anki Dahlbergs bonusson.
Den 12 januari är det tio år sedan sökorganisationen Missing people startades.
Organisationen består i dag av 25 regionala insatsgrupper som täcker i stort sett hela landet. Förutom 350 utbildade och aktiva volontärer finns cirka 70 000 frivilliga i organisationens register.
Sedan starten har cirka 5 500 ärenden och cirka 3 300 sökinsatser genomförts.
Missing people är en ideell organisation som inte får statligt stöd utan finansieras av medlemskap, bidrag från allmänheten och sponsring. Inga sökinsatser görs utan att först ha fått polisens godkännande.
Källa: Missing people
Klockan 01:20 natten till tisdagen har han pratat med sin flickvän i telefon. Sedan har det varit tyst. Det var inte likt honom.
Alla som känner Tony vill hjälpa till, men ingen vet hur. Alla vill ut och leta, men ingen vet var. Så Anki Dahlberg kliver upp på bänken, beskriver vad Tony hade på sig och var han sågs sist, delar upp de sökande i grupper och pekar ut riktningar. Sedan ringer hon tv och tidningar, samordnar ideella sökinsatser, håller kontakt med polisen och sammanställer tips.
— Jag tog på mig rollen som samordnare så att resten av familjen kunde vara ute och leta dag som natt, för det var ju allt man ville. Det var ju ett fruktansvärt kaos, berättar hon.
Kunde gå vidare
Fem veckor senare, på påskafton, hittas Tonys kropp i vallgraven. Anki Dahlberg har inget minne av dagarna efter beskedet.
— Det är helt blankt. Man hade gått på högvarv och så gick luften ur totalt. Men å andra sidan, vi fick ett svar i alla fall. Vi kunde gå vidare, säger hon.
Knappt ett år senare, 12 januari 2012, startade hon och fyra andra personer Missing people – en ideell organisation som hjälper anhöriga och polis med sökinsatser och efterlysningar efter försvunna personer.
— Jag tänkte att jag måste kunna ta den här tragiska händelsen och vända den till något positivt. Det har varit min drivkraft. Det ska inte ha hänt Tony förgäves.
Missing people fick snabbt många följare på sociala medier och växte med lokala avdelningar i stora delar av Sverige. Sedan starten för tio år sedan har de enligt egna uppgifter varit aktiva i drygt 5 500 ärenden om försvunna personer, genomfört cirka 3 300 sökinsatser och har tiotusentals frivilliga sökare.
Polisen skeptiska
Polisen var till en början skeptiska, berättar Anki Dahlberg.
— De undrade "vilka är det här som kommer och tror att de kan göra vårt arbete", ungefär. Men det har gradvis blivit bättre och efterhand har de förstått att vi kan det här.
TT: Polisen har engagerat frivilliga även tidigare. Vad är skillnaden med Missing people?
— Många följer oss på Facebook och får en helt annan medvetenhet om att man kan engagera sig. Det får större spridning. Dessutom söker polisen bara när det finns en chans att rädda liv. Vi kan gå ut och söka även om vi vet att det är en inte levande person vi söker, säger Anki Dahlberg.
Under åren har Anki Dahlberg "levt och andats Missing people", som hon uttrycker det själv: Suttit med i styrelsen, tagit emot samtal i jouren, utbildat och startat nya lokalavdelningar och haft ansvar för Göteborgsavdelningen.
Oegentligheter rapporterades
Medan organisationen vuxit har det vid flera tillfällen rapporterats om oegentligheter. Senast i januari 2021 rapporterade P4 Väst att mångmiljonbelopp i sponsorpengar gått till ett telemarketingbolag – i stället för till Missing peoples lokalavdelningar. Avtalet tecknades av personer som senare lämnade Missing people och startade en egen organisation.
— Jag kan inte med ord beskriva hur förbannad jag är. Att man har blivit lurad och inte haft full kontroll. De har profiterat på oss och det känns fruktansvärt, säger Anki Dahlberg.
TT: Hur ser du på ert ansvar i det här?
— Styrelsen var ju inte inblandad i det här. De gick bakom ryggen på oss och skrev på ett femårigt kontrakt, då fick vi rätta oss efter det.
Att förtroendet för organisationen tog skada är "självklart", säger Anki Dahlberg. Samtidigt framhåller hon att de som jobbar ute på fältet på de olika lokala avdelningarna aldrig var inblandade.
Har gjort skillnad
I dag har Missing people ett så kallat 90-konto, som beviljas av Svensk insamlingskontroll till organisationer som lever upp till en rad krav, för insamling av pengar.
— Det var en jättejobbig tid, men nu har man fått struktur på det hela.
Sedan ett par år har Anki Dahlberg dragit sig tillbaka till livet som förtidspensionär. Hon är inte längre aktivt engagerad i Missing people, men deltar fortfarande i sökinsatser då och då.
— Varje gång man hittar någon vid liv är det guld värt, man vet att man har gjort skillnad. Den största glädjen i allt är att organisationen finns och fungerar, det finns någonstans att vända sig, säger hon och tillägger:
— Det fanns det inte när Tony försvann.
