Ny rättegång om filmares dyk vid Estonia
Passagerarfärjan Estonia förliste i hårt väder på Östersjön en natt i september 1994. Det var en stor katastrof. 852 personer omkom. Bara 137 av de ombordvarande kunde räddas.
Färjan Estonia lämnade hamnen i Tallinn på kvällen 27 september 1994. Men knappt halvvägs till Stockholm kantrade fartyget i hårt väder. Sedan sjönk Estonia inom mindre än en timme.
852 människor omkom i katastrofen. 501 av dem var svenskar.
137 personer räddades.
Den internationella haverikommissionens viktigaste slutsats blev att fästena och låsen till Estonias bogvisir var underdimensionerade. När bogvisiret lossnade, forsade stora mängder vatten in på bildäck och fick fartyget att kantra.
Överlevare, anhöriga och andra engagerade personer har dock krävt att det snabba förloppet då fartyget sjönk måste utredas ytterligare.
Dokumentären "Estonia – fyndet som ändrar allt" visade ett nytt, tidigare okänt hål i skrovet på havsbotten. Bilderna väckte stor uppmärksamhet.
Haverikommissionerna i Sverige, Finland och Estland gör nu en ny granskning av vad som hände när färjan gick under.
Lagen om gravfrid vid vraket ändrades 1 juli 2021. Verksamhet som bedrivs av en myndighet i Sverige, Estland eller Finland för utreda katastrofen är nu undantagen från förbudet att dyka.
I november 2021 uppgav Statens haverikommission att de nya hål som upptäckts i skrovet troligen orsakats av klippor på havsbotten.
En tid efter katastrofen beslöts att gravfrid ska råda vid vraket, enligt en särskild lag.
Det är den lagen som dokumentärfilmaren Henrik Evertsson och vrakexperten Linus Andersson är åtalade för att ha brutit mot.
I september 2019 ledde Evertsson en expedition som sände ner en dykrobot till vraket. Roboten lyckades ta bilder av ett tidigare okänt hål i fartygets skrov, som senare visades i dokumentärserien "Estonia – fyndet som förändrar allt" på Discovery.
Nya undersökningar
Bilderna väckte mycket stor uppmärksamhet. Statens haverikommission hörde av sig, och fick se filmmaterialet. Nya undersökningar av katastrofen inleddes.
Men Evertsson och Andersson har ändå brutit mot gravfriden, enligt åklagaren.
Göteborgs tingsrätt höll dock inte med. Där friades de åtalade, eftersom de arbetat från en tysk båt. Tyskland har inte skrivit under lagen om gravfrid vid Estonias vrak.
Kammaråklagare Helene Gestrin överklagade domen. Och nu, precis ett år efter tingsrättens rättegång, blir det förhandling i hovrätten för västra Sverige.
Bevisning och resonemang kommer att vara desamma som tidigare. Förhören som hölls i tingsrätten spelas upp för nya domare.
— Vad som hänt är vi helt överens om. Det vi är oense om är om lagen är tillämplig eller inte, säger Helene Gestrin.
— Det finns ju inte särskilt mycket skrivet om Estonia-lagen och dess tillämpning. Inget alls egentligen. Den är ju inte prövad förut, tillägger Gestrin.
Inget "frikort"
Det finns dock ett argument till från de två åtalade och deras advokater: dykningen gjordes för att skaffa ny kunskap om en katastrof, med hänvisning till yttrandefriheten.
— Vi hade ett behov av att göra just den här informationsinhämtningen, sade Henrik Evertsson när han förhördes i tingsrätten.
Men på den punkten höll tingsrätten med åklagaren. Om dykarbetet gjorts från en svensk båt, hade de åtalade blivit fällda. Den grundlagsskyddade rätten till yttrandefrihet och information ger inte "någon form av carte blanche att straffritt begå straffbara gärningar", skrev tingsrätten i sin dom.
Åklagaren har yrkat att de åtalade ska dömas till villkorlig dom och dagsböter.
I höstas var Linus Andersson med i en ny expedition som också tog bilder med dykrobot vid Estonias vrak, på uppdrag av en förening för anhöriga till katastrofens offer. Arbetet gjordes från en båt som var registrerad på Malta.
— Vi håller fast vid att det är internationell maritim lag som gäller, sade Andersson då till TT.
