Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Förintelseförnekare och nya vänner: en intervju med flashbackaren Vänlige Viktor

Vänlige Viktor på Rygerfjord
1 av 2

Vänlige Viktor på Rygerfjord

Jack Werner

Vänlige Viktor på Flashback
2 av 2

Vänlige Viktor på Flashback

Nyheter | 09/09/2012 08:30

Nyheter24 fortsätter sin intervjuserie Flashback Talks. Idag med revisionistmotståndaren Vänlige Viktor.

FLASHBACK. När jag cyklar Södermälarstrand ner från Slussen, mot denvita hotell- och restaurangbåten Rygerfjord, känns det som en cirkel är på vägatt slutas. Det var där jag för första gången träffade antirasisten och Flashback-medlemmenVänlige Viktor.

Då var Flashback den plats jag lade all ledig internettid på.Ungefär som en World of Warcraft-spelare bygger upp sin paladin eller priest skrevjag hundratals inlägg där jag ansträngde mig för att vara läsvärd och rolig –allt för att bli kändare och mer respekterad på forumet. Det var minbekräftelsefix.

Mitt i detta hörde VV (som han i dagligt tal kallas) av sigoch frågade om jag ville möta upp honom och några andra flashbackare över enöl. De tyckte jag verkade vara trevlig. Det var våren 2008.

– Jag tror att mellan 2006 och 2008 var det väldigt mångasom visste vem jag var på forat. Idag är det väl knappt någon, säger han obekymrat.För VV är inte bekräftelsen samma incitament till att hänga på Flashback somdet varit för mig.

Skilsmässan ledde till Flashback

Han är en 53-årig före detta försvarsanställd som har bott iStockholm i hela sitt liv. Han har ett brett leende, en uppmärksam blick, ochnär vi först träffades var mitt intryck av honom ungefär ”den här mannen villjag ha som gudfar”. Han gillar hundar, och har själv en belgisk vallhund. Fram till2005 var han gift, men sen skilde de sig och när han blev singel upptäckte han Flashback.

– Då när jag hamnade där så var det på grund av en dipp ilivet, det var skilsmässa och förra hunden dog och, ja, vad fan ska man göra? Då sattman där på kvällarna.

VV använde forumet som en social livlina, en plats att skötadet vardagliga småpratet på när det i och med skilsmässan tystnat där hemma.Han hängde i Laidback, den lite slappare forumdel som är stängd föricke-medlemmar, och pratade om livet och döden med främlingar bakom fjärrandatorer. Ett annat underforum som dock skulle locka hans intresse än mer vardet för diskussioner om historierevisionism.

– Där finns ett gäng som förnekar förintelsen, helt enkelt påståratt den aldrig har inträffat. Första gången jag tittade in där måste ha varitnågon gång 2006. Jag tänkte att ”det här är en samling galningar”. Man möts juomedelbart av en vägg av information som man egentligen inte har en aning omhuruvida den stämmer eller ej.

Typ detaljfakta alltså?

– Exakt, en massa detaljfakta som man inte känner till. Dåbörjade jag försöka lära mig för att kunna diskutera - mycket av det jag kan omförintelsen idag har jag lärt mig där. Och efter ett tag tycker jag det skinerigenom att det bara är en massa bullshit man möts av. Men om man inte kan någotär det svårt att bemöta även bullshit.

VV uppskattar att cirka 90 % av hans 4 000 inlägg på forumetär placerade i revisionistdelen. Sedan han upptäckte den, och blev förbannad påsnacket där inne, har han nämligen lagt hundratals timmar på att argumenteramot dem. Diskutera, bråka och inte minst jävlas.

 – Jag tyckergenuint illa om folk som klankar ner på andra människor beroende på derasursprung och hudfärg. Jag tycker man kan klanka ner på folk för vad de gör,inte för hur de ser ut.

Diskussionerna i revisionistdelen är ofta uppretade och ihöga tonlägen. VV siktar alltid på att argumentera med fakta i ryggen.

– Men jag svävar ut ibland, blir förbannad och trycker tilldem. Huvudsyftet är ju att få bort dem, att få dem till noll och intet.

Han tror sig vara genuint ogillad av sina meningsmotståndare,men verkar strunta i det. De flesta argument han möter har han ändå sett förut.

– Ena dagen är det Auschwitz, andra dagen är det falskavittnen, tredje dagen pratar man om Zyklon B, och sen börjar det om. Iblandansluter nya skribenter, ofta med gamla argument som har tuggats flera gångerförut.

Att det finns revisionister, ja till och med nazister påFlashback är inte okänt: när bilden av forumet ska målas upp är det något färgstarktpolariserande som skribenter gärna plockar med. Att det finns också människorsom i dagar, veckor och månader tragglar vidare i att faktiskt säga emot dem,där och då, och argumentera på plats istället för på upphöjda kultursidor, ärkanske mer överraskande för den ovane Flashback-besökaren. Men VV känner siginte förbisedd.

– Det är min grej det här, vad andra tycker och tänker,samhället i stort, det bryr jag mig inte så mycket om.

"Ibland är man väldigt hårt engagerad i några veckor"

Det är en regnig dag, vi sitter inne i restaurangdelen avRygerfjord. Frånsett ett tyskt par som under tystnad trycker i sig varsinpannbiff är vi ensamma. Då kommer Vänlige Viktors fru tillbaka frånpromenaden med hunden. Efter att de skiljde sig 2005 höll de en varm vänskapvid liv, och på sistone har den gradvis gått över till kärlek och äktenskap.Igen.

Och sedan tystnaden där hemma brutits har VV:s aktivitet påFlashback minskat. Det är normalt, tänker han. Att revisionisterna nuobehindrat ska ta över Flashback oroar han sig inte för. Det finns en handfullandra som fortsätter debattera mot dem och därmed tar över hans fackla.

– Ibland är man väldigt hårt engagerad i några veckor, sedanär det någon annan som är engagerad några veckor. Så är det för revisionisternaockså.

Den där ölen vi tog 2008, han, jag och några andraanvändare, blev den första av en lång rad träffar. Alltid på Rygerfjord, alltidmed Vänlige Viktor som samordnare och någon sorts centrum. Jag lärde såsmåningom känna båtens bartender tillika hotellets receptionist, Nattis, ochbörjade komma dit bara för att träffa henne och hennes vänner. Sen, när jagträffade min flickvän, klickade det även dem emellan och snart jobbade hon där.

Den här hösten har dock många av det gamla gardet på båtengått skilda vägar. Nattis jobbar sällan där, och min flickvän har börjatplugga. Vi ses inte så ofta på Rygerfjord, och jag får numera min bekräftelsefrån andra ställen än Flashback. Livet ville annorlunda. Vänlige Viktor äter enjordnöt och tittar ut genom fönstret, ut mot Stadshuset på andra sidanströmmen. 

– Jag tror att man väldigt ofta har en intensiv period ilivet där man fastnar på såna här ställen. Sen dör intresset ut.