Nåd! Nåd! Jag skriver "hen" av lathet!

Tänkte läsa allt,sedan såg jag ordet "hen" och då blev det bara "Fuck this shitright here!"

Så lyder signaturen Spurrs åsikt om en längre artikel jagproducerade i veckan. Texten berättade en, i mitt tycke, spännande historia omen CP-skadad men älskvärd ung kille som till sina många nätvänners stora sorg plötsligtdog – tills det visade sig att han bara var ett påhitt, en karaktär direkt urnågons hjärna. Trots att jag hade försökt skrivit den med undertexten ”psst,hörrö, fortsätt läsa, jag lovar, det här är en sån jävla story!” räckte alltsåinte det – det könsneutrala ordet hen var droppen som fick bägaren att rinnaöver. Hit men inte längre, sa Spurr och eldade upp datorn.

Det fick mig att tänka. Hen hade kunnat vara ett ord som,efter att någon på 60-talet uppfunnit det, smugits in i språket. Det hadekunnat bli en accepterad genväg när könsbeskrivningar är ovissa, något somannars ofta blir klumpigt och komplicerat att formulera för den redan gråhårigeskribenten. Men en eskalerande konflikt vars fronter markerades av känslor ochställda ultimatum, inte sällan överdrivna, satte effektivt P för det.

Som jag använder hen är det ett sätt att komma runtproblemet med upprepningar av andra, ospecifika pronomen. Formuleringar som”personen” eller ”den anonyme kommentatorn” blir annars gärna den sista utvägennär det kommer till att beskriva okända nyckelpersoner i nätcentreradehändelseförlopp, och de är ju mer än lovligt yxiga. Hen är för mig envälsignelse. Hos mina läsare verkar det dock uppfattas som ett öppet dödshot,riktat mot var och en av dem.

Kritikerna har nämligen fastnat vid den queerfeministiskadimensionen av hen. Där betyder hen något helt annat, att man handskas med enperson vars uppror mot den rådande könsmaktsordningen och dess binära kön gåttså långt att språket självt skakande tvingas auto-evolvera. Det är i sig ettstryptag på den heterosexistiska halsen, och patriarkatets kommentarsfältherrarkippar frustande efter andan för att få luft nog att vråla ”SLUTA! DU RUBBARMINA CIRKLAR!”

På andra sidan står den så kallade PK-eliten och deras likavänsterorienterade som toleranta kompisar. Som hajar känner de doften av ontblod på mils avstånd, och simmar omedelbart dit för att kunna sluka det viltfäktande bytet. De ersätter alla ord i sina tidningar med hen och retweetarskadeglatt meningsmotståndarnas argument med dräpande gliringar adderade. Omhentagonisterna är Tom så är hentusiasterna Jerry, och vad vore de väl förutanvarandra?

Nå, allt gott med det. Blir patriarkatet så panikslagna avett ord kan de gott få svettas ett tag. Språket står likgiltigt bredvid ochtittar på, i rollen av den enda utan en bestämd åsikt i fallet. Min poäng äratt det inte är så jag använder hen. Det finns inget politiskt i det, baratråkig, svennig lathet. Det är ett bra och praktiskt ord. Jag har ingen dolduppfällbar genuskniv i skjortärmen bakom mina skrivarfingrar, utan barabristande energi för att gång på gång försöka uppfinna hjulet och för litekaffe för att lösa det på kemisk väg.

Gudarna ska veta att jag har mina åsikter om båda sidorna avkonflikten. Men just här, just nu, är jag blott en stretande civilist somhamnat i korselden. Och här sitter jag, med stora glänsande tårar rullandes nerför mina ärrade kinder, med de senaste kommentarerna på mina ambitiöstgenomarbetade texter framför mig. Förlåt mig för mina synder, Spurr. Du är idin anonymitet en hen själv, en sorts gud vars Facebook-delning min bekräftelseberor på, och du slår hårt ner på min lättja. Jag är dock en förtappad själ.Med hen vid min sida ska jag åla mig förbi många struliga formuleringarframöver, och ditt enda kvarvarande alternativ blir väl att knulla skitenprecis här.

Förlåt, "Fuck this shit right here” menar jag. Precis som vi svenskar egentligen borde uttrycka oss.