Att öppna Pandoras box

Det finns ett gammalt uttryck som lyder ”att öppna Pandorasbox”. Det härstammar ur grekisk mytologi, och man skulle kunna förklara det somatt låta nyfikenheten ta överhanden och ta ett initiativ som visar sig fånegativa konsekvenser. Men ett enklare sätt att förklara betydelsen är nog attjämföra uttrycket med att ställa frågan ”Tycker du att tjejer också ska få varastjärngossar?” på Facebook.

Det visade sig nämligen i dag, efter att vi på Nyheter24gjort precis det, att Pandoras box i allra högsta grad öppnas av en sådanfrågeställning. Kommentarerna rasade in. Inte många var positivt inställda tillatt låta nioåriga Lisa klä ut sig till stjärngosse till sin skolas årliga Lucia-tåg.

”Varför ändra på traditioner? Tjejer har alltid varit tärnoroch killar har alltid varit stjärngossar.”

”Kan vi inte ens få bevara några grundläggande traditionerutan att någon blir kränkt?”

”Hade föräldrarna lärt flickan vad som är vad så skulle honinte heller tänkt ens en gång om att vara stjärngosse.”

Ja, argumenten till varför Lisa inte skulle få varastjärngosse – eller förlåt, varför ett barn inte skulle få ha vilka kläder detsjälv valde – var begränsade att mestadels gälla traditioners uppehållande. Vadskulle hända om vi gjorde det otänkbara och lät en flicka iklä sig en pojkesroll? I de negativa kommentatorernas huvud är svaret enkelt: Nationensundergång skulle stunda. Hur beskrivs inte riktigt. Det är väl inte så viktigt.

Vad är då en tradition? Det enklaste svaret är väl något vialltid gjort, något som under lång tid fungerat som gemensam referenspunkt. Ini facket tradition kan allt från julafton till morgonkaffe sorteras, saker viutgår från att alla omkring oss känner till och kan relatera till. Det är ettsätt att skapa lite trygghet. Ett mönster för ens liv. Det är en mänsklig driftatt skapa den sortens ramar, och sannolikt inget man lägger av med bara sådär.

Men bara för att det är en mänsklig drift säger detingenting om att det är rakt igenom gott. Och att på ovanstående sätt hänvisatill traditionen som något orubbligt, en status qou som inte får ifrågasättas,är att sätta lås på utvecklingen. Det är i förlängningen samma sak som att att förvägraRosa Parks en sittplats på bussen, att rösta emot kvinnlig rösträtt och att nekamänniskor av olika hudfärg eller härkomst att gifta sig.

Jag vet att parallellerna till fundamentala jämlikhetskamperkan upplevas som överilad, men i mitt huvud hör de faktiskt ihop. I samtligalägen har man satt en tradition, ett tryggt sätt vi brukade göra saker och tingpå, över en människa. Över någon annans rättighet att vara den man vill, ochatt få delta i samhället på samma villkor som alla andra. Det är dessutomintimt ihopkopplat med makt, med en ordning där en viss kategori personeralltid gynnats. De har sällan velat låta någon annan hinna ifatt. Ni anarsäkert vilken kategori det är jag syftar på.

Min personliga åsikt är enkel: Jag tycker tjejer ska få varastjärngossar. Jag tycker inte traditionen är ett bra argument nog för att jagska vägra dem det nöjet. Jag tycker inte vi går miste om något om deltagarna iLucia-tåg inte är könssegregerade. Traditioner måste kunna ifrågasättas, och omde uppehåller negativa strukturer också fällas. Att fler får möjlighet att göra mer är nästan alltid en bra sak.

Sankta Lucia avrättades enligt traditionen år 304 vårtideräkning, eftersom hon inte velat gifta sig med den man hon var bortlovadtill. I ett årligt firande av en kvinna som mördades för att hon inte löd männenomkring henne bör vi inte göra om samma misstag, även om det råkar vara imycket mindre skala.