Gabriella Lahti
Gabriella Lahti

Handtag famntag eller handslag?

En kolumn kan handla om precis vad som helst. Nästan i alla fall. Det här är Gabriella Lahti och hennes kolumn vecka 7.


Gabriella Lahti

Gabriella Lahti är nyhetschef på Nyheter24.se

Följ henne på twitter @gabriellalahti

Läs hennes kolumn vecka 6 

Följ hennes blogg  

Eller följ henne på instagram

Jag hälsade på hos Svenska Frimurare Orden för ungefär en vecka sedan. Vi tog i hand, jag hängde av mig min jacka, och hängde på mig min kamera. Vi gick igenom korridorer som luktade gammal vind, rum som luktade Chesterfield fåtöljer och kostymslag, trappor med så korta steg att kvinnorna back in the days (när de bar långklänningar) gav intrycket att de skred upp- och nedför trappan när de minglade på fester. Till slut kom vi till salarna.

Salarna, där ceremonierna äger rum. Jag fick se två salar, resten var hemliga.

Att bli medlem och en broder till alla andra frimurare i Sverige sker nämligen inte utan en speciell ceremoni, som då alltså är ytterst hemlig för omvärlden. Det har skvallrats om både det ena och det andra; döskallar, slungande kors, bägare fyllda med blod och män som talar i tungor. Har du sett filmen Eyes Wide Shut? Se den.

Nonsens, skrattade mina frimurare-guider. Sånt där händer bara i sagornas värld. Anledningen till att det som sker under vissa stunder är hemligt, är helt enkelt för att hålla kvar aha-upplevelsen hos den som vill bli en broder.

– Aha, svarade jag.

Det här med att kvinnor inte är välkomna var en annan sak vi pratade om lite löst. Herrarna förklarade för mig att män ibland behöver vara för sig själva, bara helt naturligt utan att behöva visa upp "påfågelfjädrarna". Det kommer aldrig bli någon förändring gällande det, sade de till mig.

– Kanske som när jag och mina kompisar har tjejkvällar, tänkte jag och sneglade på en inramad bild av kungen från när han var en ung casanova.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf är nämligen Svenska Frimurare Ordens höge beskyddare.

Vi gick omkring och pratade i två timmar. Jag fick se ungefär en tiondel av huset. Hade jag fått se mer om jag inte varit kvinna? Blev det ett extra begränsat "Hemma Hos" för att jag heter Gabriella och inte Gabriel? Borde jag satt på mig långklänning så åtminstone stentrapporna hade fått känna på en kvinnlig touch - det var ju trots allt att bra tag sedan?

Jag tyckte synd om stentrapporna men framför allt tyckte jag synd om mig själv och alla andra kvinnor, som aldrig någonsin kommer få uppleva vissa av de korridorer som luktar sidentapeter, öppna spisar som gömmer på en spännande historia, kisa upp mot kristallkronor och tänka på hur många som dansat därunder och försiktigt gå igenom ekande salar med polerat golv.

Hemma Hos Svenska Frimurare Orden kommer snart på Nyheter24!

De senaste nyheterna direkt i din inkorg!