"Vilka kan egentligen kidnappa klubbarna?"

Ni kanske har fått uppfattningen att kriminella supportrar håller på och infiltrerar fotboll- och ishockeyföreningars styrelser och kanslilokaler för att hålla på med brottslig verksamhet. Då har ni förmodligen bara läst tidningsartiklar - inte den utredning som presenterades på torsdagen.

Till att börja med finns det många bra saker i det slutbetänkande som utredarna Björn Eriksson och Stefan Dellså lade fram.

I "Mer glädje för pengarna" föreslås till exempel läktarområden för laglig pyroteknik och att klubbarna ska slippa betala för polisen, eller åtminstone slippa ha polisen på plats alla gånger om de nu måste betala. Det är två förslag som verkligen skulle gynna svensk fotboll, om nu inte regeringen väljer att snabbutreda frågan på nytt så de får ett svar som de tycker passar bättre.

Men det är en sak som gör mig minst sagt bekymrad. Det är att mediespinnet av utredningen nu främst kommit att handla om "kriminell infiltration" i vissa klubbar, mycket på grund av Erikssons debattartikel i Dagens Nyheter.

Problemet är bara att det inte förklaras vilka dessa kriminella skulle kunna vara. Är det firmamedlemmar som försöker hota sig till makt? Är det klubbledare som också är med i kriminella nätverk? Eriksson skriver om tre frestelser i betänkandet, som kan sammanfattas på följande sätt:

1. Det är lätt att ta kontroll över klubbar på demokratisk väg eftersom för få medlemmar är aktiva.

2. Risksupportrarna innebär en marknad för bland annat narkotika och illegalt spel som öppnar upp för organiserad brottslighet.

3. Avståndet mellan risksupportrar och organiserad brottslighet kan vara kort.

Utredaren påpekar att han naturligtvis inte vetenskapligt kan belägga sina påståenden, men fortsätter ändå i fyra sidor till. Om det är våld och hot mot företrädare för att få igenom sin vilja vi talar om är det självklart helt oförsvarbart att sådant förekommer. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan risksupportrar och exempelvis motorcykelgäng. Trots det har en stor del av rapporteringen handlat om att firmor "kidnappat" föreningar.

Kort sagt alltså: Våld och hot för att få sin vilja igenom är aldrig okej. För mig är dock infiltration något annat, något som jag i alla fall inte lagt märke till i min förening eller i någon annan. Och att påstå att det är ett problem att "fel" medlemmar röstar på årsmöten är en ganska skev demokratisyn. Ska klubbarna utesluta medlemmar för att de är tidigare dömda? Hur ska det registret föras? Bara tankarna i sig ger mig kalla kårar.

Det större problemet, som Eriksson också mycket riktigt lyfter fram om man läser mer noggrant, är att klubbledare kan falla för tryck från kriminella nätverk (som inte på något sätt är kopplade till klubbens supportrar). Svarta pengar i omlopp, mutor och annat är givetvis ett problem om det existerar - kolla bara på bygget av Friends Arena.

Då är det viktigare än någonsin att medlemmarna är aktiva, går på årsmöten, sätter sig in i olika frågor och gör sina röster hörda. Annars kan klubbledningarna kidnappa våra föreningar.