"Antisemitism behöver inte komma från en antisemit"

Den senaste veckan har Omar Mustafa, ersättare i partistyrelsen, antagligen varit den mest omskrivna socialdemokraten i Sverige. Anledningen är att Islamiska förbundet, där han numera är ordförande, bjudit in flera antisemiter till olika evenemang.

Visst är det viktigt att ha i åtanke och det är också något som Mustafa och Socialdemokraterna borde ha varit förberedda på från början. Men betyder det att Mustafa själv är antisemit? Nej. Lika lite som Ilmar Reepalu nödvändigtvis behöver vara antisemit med tanke på hans tidigare uttalanden.

Det går nämligen att ge uttryck för en antisemitisk struktur i samhället utan att man för den skull hatar judar. På samma sätt är man inte nödvändigtvis rasist bara för att man ger utrymme för en rasistisk struktur. Kan man inte se det i ett samhälle slutar det med att person efter person klistras på olika epitet som inte stämmer. Till slut blir det ohållbart.

Så fort någon säger något antisemitiskt betyder det inte att personen är antisemit. På samma sätt behöver en person som säger något rasistiskt inte vara rasist.

Däremot finns det både rasistiska och antisemitiska fördomar, både i Sverige och i andra länder. Uttalandena som de inbjudna personerna gjort är förkastliga och helt oförsvarbara - men kan ändå vara ett tecken på hur en felaktig syn på exempelvis judar och staten Israel sprids.

Vad som dock är förvånande i hela den här historien är hur tysta och oförberedda S-ledningen varit. Alla frågor har fram till i går hänvisats till Stockholms arbetarekommun. Det här är något som de skulle ha haft ett färdigt svar på, allra helst lyft själva vid valet av Mustafa på kongressen.

Hade partiet varit förberett hade historien förmodligen stannat vid en eller ett par artiklar. Nu har de snart ett fullfjädrat drev på halsen. Det kanske inte riktigt var det man räknade med när man valde in en ersättare i partistyrelsen.