"Jag äcklas av att han ska gå på våra gator"

På lördag släpps Göran Lindberg fri. Trots att Kriminalvårdens psykologiska bedömning från våren 2013 visar att behandlingen inte varit lyckad; ”samt att risken för återfall i sexuellt våld inom en överskådlig framtid är klart förhöjd”. Men han har skött sig i fängelset och det ska vara skäl nog för en frigivning.

När Lindberg greps i januari 2010 på en bensinmack var han på väg till ett möte med en 14-årig flicka. När husrannsakan senare görs på hans kontor på Rikspolisstyrelsen, dit ingen släppts in på flera månader, hittas bland mycket annat en väska med sexuellt utmanande kläder och två bitbollar. En väska han brukade bära med sig. 

Mot slutet av den forne polismästarens väg mot ett gripande blir hans beteende allt mindre varsamt. Hans sexköp trappas upp och han är ständigt på väg mot nya offer. Samtidigt som han fortsätter sitt arbete för jämställdhet.

Han dömdes till sex års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri och sexköp.

Göran Linberg är dock ingen så kallad vanlig sexförbrytare. Han är värre än alla andra män med makt som utnyttjar position och pengar till att föra in maktkåta köttlemmar i unga utsatta kvinnor.

Historien om Göran Lindberg äcklar mer än någon annan. Lindberg nöjde sig inte med att smutsa ner och förstöra enstaka människoliv, han kämpade dessutom för att förstöra en hel kamp. 

Han som verkade vara något så ovanligt som en man med hög maktposition med jämställdhet som hjärtefråga. Som stod ut med och gillade öknamnet "Kapten Klänning". Han väckte hopp. 

Det är lätt att önska att det inte var en medveten strategi. Att det inte skulle ha varit en långtgående välplanerad plan att spela på jämställdhetsfrågor och samtidigt utnyttja de allra mest utsatta. Att det i stället råkade vara så att det var ett sjukt beteende som med tiden blev ännu sjukare. Men det pågick under för många år för att kunna vara slumpartat. 

Var det maktpositionen som sporrade honom? Hyllningarna? Människors hopp om en förändrad poliskår? Förtroendet? Var det det som fick blodet att pumpa fortare ut i lemmen mer än något annat? Var kampen om jämställdhet ett sexigt trumfkort gentemot alla andra sexförbrytare? Var han kungen bland avskummen?

Att Lindberg nu släpps fri är ett hån. Inte bara mot offren utan även mot samhället. 

Lindberg ingick i ett nät av flera sexförbrytare med höga positioner. Flera av dem är säkert fortfarande aktiva. Den forne polismästaren har med stor sannolikhet fortfarande kvar många av dessa kontakter. Kontakter som vet hur man kommer undan och lätt ordnar nya offer. 

67-åringen är fortfarande psykiskt sjuk. Det har Kriminalvården själva fastslagit. Lindberg har fortfarande felprogrammerad direktkoppling mellan könsorgan och hjärna. Nu kommer han ut, med tillgång till Internet och telefon. Vem kommer att bli nästa offer?

Vad sänder frigivningen för signaler till de som kämpar med att ta mod till sig och anmäla om till och med en man som Lindberg ska få komma ut efter så pass kort tid? 

Vad säger det om oss som land? Att en före detta polismästare har större rätt till ett vanligt liv än alla hans offer? Även efter att domen föll har han fortsatt att hyllas för sina dåtida insatser för en mer jämställd poliskår. Bland annat i polisens egen tidning. Ska han komma lindrigare undan för att han en gång i tiden kämpat för jämställdhet? Ingen skulle våga svara ja på den frågan. Men frågan är oundviklig.

Göran Lindberg smutsade ner hela jämställdheten. Gav den en bitter eftersmak och förstörde den. Bara det är är värt ett högre straff. Och nu ska han komma ut. Det äcklar mig.