Från gnälliga ungar till lyxluncher – därför älskar jag #vardagsbild

Lyssnade på P4:s Karlavagnen i går när jag satt på en buss hem och klockan närmade sig midnatt. Just då var det en kvinna från ett mindre samhälle utanför Gävle som ringde och berättade. Fick prata, berättade om hur hon och maken brukade laga en hel massa mat tillsammans, pölsa och sådant. Reportern lät henne prata. Berätta om mest ingenting. Det är därför jag tycker så mycket om att lyssna på Karlavagnen. Hade det som tradition när jag för flera år sedan jobbade natt på fabrik och genom hörlurarnas brus fick ta del av andra nattvakna människor. Lastbilschaufförer, vårdpersonal. Pensionärer med sömnbrist.

Jag älskar att få ta del av människor vardagsbestyr. Av just den anledningen blev jag himla glad när hashtaggen #vardagsbild började dyka upp på Instagram. En utmaning som går ut på att lägga upp fem vardagsbilder och nominera en ny vän att göra samma sak i fem vardagar framöver.

I vanliga fall har jag svårt för utmaningar av denna sort men den här gången blev jag glad över nomineringen. Det är fint att visa vardagen och att få ta del av andras. Att få en lugn inblick i att många andra har det på precis samma sätt. Också är trötta på att åka tunnelbana på morgonen. Också har disk att ta reda på. Fast allra mest tycker jag om de som lägger upp glada vardagsbilder, som visar att vardagen inte är en enda lång transportsträcka till helgen. Utan att det faktiskt är vardagen som är livet och det är den som ska tas om hand.

Varför finns det intresse av att se vardagen? Någon ifrågasatte hashtaggen med "är det inte mer så att man vill se lite snygga grejer på Instagram för att stå ut med vardagen?" Jag tror att det är både och. Det finns dels en tröst i att se att andra har det precis som jag. Samtidigt som att andra, mer glammiga bilder kan inspirera till att faktiskt ta till vara på vardagen. 

Om något så banalt som en Instagrambild kan få dig att uppskatta din vardag lite mer är väl det en himla bra sak?