Eric Rosén: "Ohly saknade förmåga att locka folk utanför kärnan"

En sju år kort era är snart över. Lars Ohly meddelade på tisdagen att partiledarsagan är så gott som all och Vänsterpartiet kommer därmed att möta nästa val med en ny ledare. Lars Ohly är en rak, rätt rolig och extremt engagerad partiledare med den där svårslagna nån-man-vill-ta-en-öl-med-kvalitén.

Men han lyckades aldrig sätta lika tydlig ny prägel på Vänsterpartiet som till exempel Gudrun Schyman gjorde. Hon formade om hela rörelsen och kärnan. Hon satte som vänsterledare periodvis agendan i svensk politisk debatt.

Lars Ohly värnade snarare det partiarv han hade när han började.

Valresultaten blev därefter och även om Ohlys uteblivna stöd i mångt och mycket kan förklaras av en större tillbakagång för vänsterpolitik i Sverige och stora delar av Europa saknade Ohly något för att locka bredare grupper än Vänsterpartiets kärnväljare.

Hans styrka har varit att han är genuin och inte behöver förställa sig – det han säger är det han verkligen tycker (annat än möjligen i frågor som rör skattesubventioner för Djurgården Fotboll). Att han slutade kalla sig kommunist kom också det ur en verklig (om än sen) insikt om ordets laddning och vad det förknippades med.

Vänsterpartiet kommer möjligen att sakna Lars Ohly. Men väljarna kommer inte att göra det och en ny partiledare kommer in i ett läge där opinionsstödet ligger i botten. Den enda vägen är uppåt och Hans Linde, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson eller vem det nu blir (Rossana Dinamarca ska absolut inte glömmas bort) har därför alla chanser att leda Vänsterpartiet till bättre siffror i nästa val.

Jonas Sjöstedt är omtyckt av väljare men kanske för lik sossarna och Juholts politik just nu för att kunna erbjuda ett attraktivt alternativ. Ulla Andersson är möjligen för lite av en ledarpersona för att till slut bli aktuell. Rossana Dinamarca är ett mycket tänkbart alternativ och kanske träder fram ur skuggorna nu när Ohly, som hon varit lojal mot, inte längre står till förfogande.

Men favorit just nu, av alla alternativ, är ändå Hans Linde. En allt mer profilerad och populär politiker som känns modern och lyckas balansera mellan folklighet och finess. Och hans besked att han vill bli partiledare känns nästan för perfekt timingmässigt för att vara en slump. Kanske visste han precis vad som komma skulle när han för en vecka sedan berättade att han vill ta över.