Vad är frihet? frågar sig den tröttsamma självutnämnde kärleksprofeten Thomas Di Leva i en låt utan att förklara riktigt varför.
Under debatten om det så kallade näthatet och tidningarnas kommentarsfält så ställs frågan verkligen på sin spets. Är det ”censur”, som en del menar, när en tidning gör det omöjligt för människor att sitta och göra hatiska utfall anonymt i kommentarsfälten till en artikel? Självklart inte. Det är en ingen demokratisk rättighet att få komma till tals på en sajt som man själv inte driver. Det är snarare tvärtom. Det handlar om frihet.
Demokrati handlar nämligen också om att få ta sig friheten att säga ”stopp” eller trycka på ”delete” när en person till exempel skriver att alla muslimer är terrorister eller att alla judar är giriga vilket är två vanliga generaliseringar om minoritetsgrupper i Sverige.
Frihet är också den självklara rätten att också plocka bort direkta personpåhopp och glåpord. Vill folk hata, gapa och skrika via tangentbordet så finns det gott om antisemitiska, antimuslimska, homofoba dynghögar på nätet där man kan hänga och där allt förutom just hat och rasism plockas bort. Det är givetvis också en frihet för rasisten att plocka bort kommentarer som den inte upplever som just rasistiska.
Men frihet är så mycket mer. Frihet är också en Hembygdsförening någonstans demokratiska rättighet att neka en politiker att hyra en folkdräkt då denne politiker ska använda den berörda folkdräkten i politiska syften som strider mot Hembygdsrörelsens grundläggande värderingar. Frihet är också en hotellägares, bygdegårdsförenings eller annan lokaluthyrares rättighet att neka en politisk rörelse att anordna politiska möten i dennes utrymmen om den berörda rörelsens politiska idéer strider med lokaluthyrarens egen värdegrund.
Det är givetvis också en frihet för en politisk organisation som till exempel ett fackförbund att utesluta en person som aktivt motarbetar det som medlemmarna i facket tillsammans har beslutat på kongressen ska vara den berörda organisationens politiska inriktning.
En krogvakt har också friheten att neka en person att komma i en fånig VIP-loge om denne inte står på en lika fånig ”VIP-lista”.
Man kan givetvis ställa sig frågan huruvida dessa möjliga nekanden och uteslutningar är taktiskt riktiga men det handlar inte om censur eller odemokratiska metoder vilket en del debattörer tycks ha vansinnigt svårt att förstå. ”Sånger om frihet är bara sånger”, sjöng min favoritsångare Alf Robertson och visst hade han rätt. Lika rätt som jag har när jag säger att snack om censur som oftast bara är skitsnack.