Eric Rosén: "Varför tycker ni om fördomen så mycket?"
KRÖNIKA. Det är ingen smak, det är en osmak.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
För snart en vecka sedan skrev krönikören Patrik Lundberg om hur han upplever att rasismen mot folk med asiatiskt ursprung fortfarande får frodas skamlöst. Som ett av flera exempel nämnde han Fazers godis Kina ”vars förpackning pryds av en knallgul asiat med rishatt och ögon sneda som en lördagsfylla”.
Jag läste krönikan och reagerade inte främst på Fazergodiset utan på hur rätt Lundberg har i att rasismen mot asiater på många sätt fortfarande är rumsren eller ses som åtminstone oskyldig och nästan lite kul.
Fazer reagerade såklart på den del de nämndes i och bestämde sig helt enkelt för att förändra förpackningen. Gott så. Inte för att förpackningen som sådan är jämförbar med till exempel våldsamma hatbrott och strukturell diskriminering på grund av etnicitet utan helt enkelt för att det väl är trevligt att Fazer är beredda att göra sig av med gamla dumma bilder.
Men från flera håll hörs nu arga protester (på facebook, bloggar och twitter såklart). Det påstås vara nervöst, ängsligt, larvigt och töntigt att Fazer ”fegar ur”, ”backar” eller ”panikar” och även ett antal mer eller mindre seriösa debattörer börjar försvara den knallgulla rishattskinesen med allt mer uppbragda tillrop.
Och det är då det blir märkligt. För det är väl en sak att inte tycka det spelar någon jättestor roll eller är helt avgörande för samhället – jag hade som sagt själv knappt tänkt på det förrän Fazer själva bestämde sig för att backa. Men att bli förbannad och börja gorma, den argumentationen ser man oftare från vardagsrasister som med infantila argument försöker motivera sin ”medborgerliga rätt” att säga negerboll i stället för chokladboll.
Jag kan tycka att det är fascinerande att det är så himla viktigt för vissa att ha kvar gamla fördomsfulla kvarlevor till logotyper som företaget själva uppenbarligen inte vill ha kvar.
Om Fazer slutade sälja sina violtabletter skulle jag tycka att det var väldigt synd eftersom jag tycker så mycket om dem. De är viktiga för mig, även om jag inte köper asken så ofta. Men jag kan inte på samma premiss relatera till den ilska man känner för att den bild som bygger på en rätt trist och ålderdomlig fördomsbild av en kines. För varför tycker man lika mycket om fördomsbilden som jag om violasken?