Eric Rosén: "Det är fegt, Anders Borg"

I dag tillrättavisade statsminister Fredrik Reinfeldt sin finansminister Anders Borg.

Detta sedan Borg på nytt uttryckt ilska över att bankernas ”provocerande” ränteupplägg, bonusar, marginaler och mångmiljardvinster består trots att den ekonomiska krisen skakar stora delar av västvärlden. Borg antydde att en ny skatt kan införas. Men Reinfeldt viftade bort förslaget och förklarade att det som Anders Borg uttrycker inte alls är ett förslag utan "en frustration".

Borgs ”förslag” var helt enkelt ett utspel från en politiker som inte är beredd att göra politik av sin analys.

Det är inte första gången. Gång på gång, i snart fyra år, har Anders Borg attackerat bankerna i varierande hårda ordalag.

”Vilka löner och vilka bonusar man har är inte de enskilda företagens ensak”, sa Borg angående bankdirektörernas monsterpengar redan 2008. Han gjorde dock inget av detta. 2009 sa han att han vill se hårdare regler och sa sig också ha bred uppslutning bakom detta. ”Den politiska viljan att reglera bonussystemen är mycket stark” konstaterade han då. Inget hände dock. 2010 ville han ”fortsätta att fundera på att skärpa regelverket” om bankerna inte skärpte sig. Något beslut kom förstås inte. När bankerna under 2011 ökade vinsterna ytterligare var det dags igen. Borg förklarade att hårdare regler och lagar var något han vill införa. ”Det finns inte någon anledning för bankerna att skicka räkningen vidare till hushållen” motiverade han. Sen hände ingenting.

Detta är bara ett enda exempel per år. Men Borg har varit ute i media med liknande påståenden mer än tio gånger till sedan 2008. Vi kan nu konstatera att det var tomma ord. Och dagens utspel höll inte ens ett dygn innan statsministern avfärdade det som enbart retorik i högt tonläge.

Vad säger detta om Anders Borg? Är han inkompetent och usel på att få sin politiska vilja igenom eller är han bara en populist som reflexreagerar för att blidka journalister som frågar vad han vill göra? Personligen tror jag inte att han vill lägga sig i för jag tror inte att han vill att politiker ska lägga sig i med regler över huvud taget. I stället för att göra politik, stifta lagar, vill han vara en sträng farbror som plockar poäng på att moralisera över bankernas val. Precis som när han återkommande beskriver ekonomin i meteorologiska termer eller pratar om aktiemarknaden som en vargflock ställer han sig utanför och berättar vad han ser – vilket inte är hans uppdrag – i stället för att ge sig in och ta tag i något. Smutsa ner händerna.

Detta gör han förstås av ideologiska skäl. Men då får han stå för det.

Feglinjen, att inte göra något - eller ens vara beredd att göra något – samtidigt som man svär, gnäller, muttrar och gnyr över hur det ser ut, är inte acceptabel. I alla fall inte om man ska kalla sig politiker, än mindre om man är finansminister.