Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Yes we can" blir "Vi har väl inget val?" för Romney

Entusiasmerande? Inte så värst.
1 av 1

Entusiasmerande? Inte så värst.

M. Spencer Green / AP / SCANPIX

Nyheter | 09/04/2012 09:53

ANALYS. Carl Marions, statsvetare vid Stockholms Universitet, om den begränsade entusiasmen kring republikanernas sannolike presidentkandidat.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

”Its over..”

Republikaner börjar sakta men säkert acceptera det faktum att Mitt Romney kommer att vara deras presidentkandidat mot Barack Obama i valet i november i år. Efter att ha tagit hem Wisconsin, Maryland och Washington D.C den senaste veckan får även Romneys mest enträgna kritiker i det egna partiet styvmoderligt och tafatt omfamna honom som deras presidentkandidat. Hans kandidatur, som väckt lika mycket entusiasm bland väljarna som en vaccinationsspruta bland mellanstadieelever, har en strapatsrik väg mot Vita Huset framför sig.

Ända sedan Mitt Romney besegrades av John McCain i republikanernas primärvalssäsong 2008, har han filat på sin revansch, och få trodde eller tror att det är annat än personlig ambition som driver affärsmannen Romney. Newt Gingrich frågade retoriskt under ett valmöte tidigare i år, ”varför ska vi nominera mannen som förlorade mot mannen som förlorade mot Obama?”. Han har systematiskt tagit flera positioner på olika sakfrågor för att inte riskera alienera väljare eller ännu värre, anses ha principer. Resultatet har varit ett oerhört ljummet stöd för den före detta guvernören från Massachussetts.

Som jag tidigare nämnt debatteras i skrivande stund Obamas hälsovårdsreformer i USAs högsta domstol för att utvärdera dess konstitutionalitet. Mitt Romney har å ena sidan varit en envis kritiker av ”Obamacare”, som han lovat upphäva under sin första dag som president, medan han å andra sidan var den som under sin tid som guvernör i Massachussetts utarbetade ett vårdförsäkringsprogram snarlikt det som Obama kom att implementera över hela nationen. Detta faktum tar udden av hans kritik och får konservativa väljare att ta hans beräknade utspel mot Obama med en nypa salt.

Det som blir intressant att se är hur den kristna högern förhåller sig till det faktum att Mitt Romney nu de facto är den republikanska presidentkandidaten. För att lyckas få till stånd någon sorts gräsrotsentusiasm blir Mitt Romneys val av vicepresidentkandidat oerhört viktigt. John McCain hade inte 2008 något större stöd bland den mer konservativa falangen av det republikanska partiet men lyckades med sitt val av den karismatiska, dock inkompetenta, guvernören av Alaska Sarah Palin som vicepresidentkandidat uppbåda något av det engagemang som hans rival Barack Obama åtnjöt i överflöd. Sannerligen blir årets vicepresidentkandidat någon som kan väcka liv i bibelbältet som betraktar den mormonen Romney med viss skepsis.

Den republikanska primärvalssäsongen är därmed i mångt och mycket över, och efter att ha avverkat färgstarka kandidater som Herman Cain, Rick Perry, Michele Bachmann osv, står nu Mitt Romney ännu kvar som den enda gångbara kandidaten. Ett faktum som talar mer för en svag laguppställning än en stark kandidatur.

Om Obamas valdevis 2008 var ”Yes, We Can” blir nog Romneys ”Ja, vi har väl inget val..”.