"Obama vill slippa prata avkriminalisering"
ANALYS. Carl Marions, statsvetare vid Stockholms Universitet, om relationen mellan Barack Obama och Sydamerika.
Carl Marions är statsvetare vid Stockholms Universitet och skribent inriktad på amerikansk politik. Förutom statsvetenskap studerar han historia och skriver om nästa års presidentval i USA för Utrikespolitiska Föreningens tidskrift. Studerar under 2012 på plats i USA via universitetet för att komma närmare händelsernas centrum.
På fredagen anlände president Obama till Cartagena i Colombia för ett toppmöte med regionens ledare. Mötet överskuggades dock av Obamas egna säkerhetsteam som hade anlänt till Colombia tidigare än presidenten och skämde ut sig genom att dricka sig berusade och bjuda in prostituterade till sitt hotell. Livvakterna skickades prompt hem igen och mötet kunde fortsätta som planerat. All mediabevakning fokuserade dock på incidenten och det som det regionala toppmötet egentligen skulle handla om, relationerna mellan USA och de Latinamerikanska länderna, hamnade i skymundan.
Det råder inga tvivel om att president Obama åtnjuter mer respekt hos flera latinamerikanska ledare än hans föregångare. Därmed inte sagt att de alltid kommer överens. Det har sedan flera år pågått en socialistisk revolution i latinamerika där flertalet länder i regionen tröttnat på att styras av USA-vänliga caudillos och röstat fram socialistiska eller socialdemokratiska regeringar. Rörelsen har konkretiserats i form av ALBA, den s.k. Bolivarianska Alliansen som fört samman sju latinamerikanska länder med syfte att främja samarbete och skapa en kraftfull motvikt till de nordamerikanska intressen som sedan länge präglat latinamerikansk politik.
Colombia är dock inte medlem i den Bolivarianska Alliansen är alltjämnt en lojal vän till USA i regionen. Relationerna går långt tillbaka och USA har sedan Colombia erhöll självständighet i början av 1800-talet på ett eller annat sätt varit involverade i landets utveckling, i såväl inbördeskrigen som knarkproblemen. Amerikanska företag har i stor utsträckning varit med och finansierat den colombianska paramilitären i utbyte mot löften om fortsatt verksamhet i landet och delar av landets naturresurser.
Den viktigaste frågan i relationen mellan USA och Latinamerika är dock knarkhandeln. Länderna har fortfarande inte kommit överens om hur man ska tackla frågan om knarkproduktionen och handeln, där USA, och andra delar av världen, agerar konsument och Latinamerika får brottas med följderna av att vara knarkproducenter; politisk instabilitet och gängvåld. I Mexiko har 47 000 människor fått sätta livet till i konflikter mellan olika knarkkarteller sedan 2006. I Colombia har USA använt sig av Plan Colombia som är ett program med avsikt att stoppa rebellgrupper och knarkproduktionen i landet, bland annat genom att förstöra kokain-fält med kemikalier som fått förödande effekter på andra växter och människor i dess närhet.
Flertalet regionala ledare har börjat dryfta ordet avkriminalisering för att få bot på problemet med knarkhandeln. Obama, som närmar sig omval, vill inte gärna kopplas samman med idéen och har bestämt sagt tack men nej tack. Frågan är dock hur länge USA åtnjuter sitt inflytande i kontinenten, med allt mer självständiga ledare och ett starkare Kina som gärna samarbetar med latinamerikanska länder som inte kan eller vill samarbeta med USA.
