Eric Rosén: "Ännu ett politiskt tyst mästerskap"

- 25/06/2012, 16:33 -
Eric Rosén.

Eric Rosén.

Karin Bylund

KRÖNIKA. Vi får medge att vi inte tycker det är viktigt – eller markera på riktigt.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Vi är bekanta med mönstret vid det här laget. Varje gång det ska spelas mästerskap eller tävlas i en hårdför diktatur säger de som ska delta  att de bara är där för sin idrotts skull och helst håller sig undan politiken.

Samtidigt säger många tyckare att det här kan öppna upp landet, väcka viktiga frågor om yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och att man måste ta alla chanser när man är på plats.

Parallellt med detta säger politiker gärna att det är upp till de respektive förbunden i den idrott det rör sig om att ta ställning till vad som gäller.

Sponsorerna? De är förstås totalt tysta. Så går ett mästerskap och kommer aldrig åter. Så brukar det se ut.

Nu närmar sig fotbolls-EM i Ukraina och Polen sitt slut. Bara semifinaler och final återstår och trots att det talats lite om att vare sig statsminister Fredrik Reinfeldt eller idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth ska åka ner till turneringen personligen känns det som att den mest kraftulla markeringen kom från SVT:s expert Johanna Frändén. När hon i samband med Sveriges match mot Ukraina lät satta upp håret i Tymosjenkoflätor påminde hon om att landets oppositionsledare sitter fängslad. Ingen stor markering på något sätt men tillräckligt ensam i sportens värld för att verkligen sticka ut och kännas i Sverige. I övrigt har det varit sedvanligt tyst.

Kanske är det därför dags att sluta tro att den blotta närvaron och idrottens mildmjuka värme ska göra skillnad och antingen medge att vi inte tycker det är viktigt – eller markera på riktigt.

För även om bojkotter och politikers, sponsorers och världsstjärnors utspel och kritik inte alltid har effekt så måste vi våga tro på att de har det någon gång. Inte minst visade irritationen över Loreens ändå rätt försiktiga kritik mot Azerbajdzjan under Eurovision att det både biter och svider en smula på regimerna.