Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

SD:s kris förändrar ingenting

- 16/11/2012, 15:31 -
Ehsan Fadakar, Nyheter24:s chefredaktör.

Ehsan Fadakar, Nyheter24:s chefredaktör.

Karin Bylund

Nyheter24:s chefredaktör Ehsan Fadakar om varför Sverigedemokraterna kommer fortsätta att locka väljare - trots rasismen.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Erik Almqvist. Kent Ekeroth. Christian Westling. Rasister. Fegisar. Lögnare. Kvinnohatare. Så långt är de flesta överens. Till och med Jimmie Åkesson har fått nog. Men sen händer något helt annat.

Jag har följt reaktionerna kring de senaste dagarnas SD-kaos via två olika kanaler. En som nästan enbart innehåller journalister, tyckare och icke-sverigedemokrater. Dessa är alla antirasister. Den andra nästan uteslutande sverigedemokratiska politiker, väljare och sympatisörer. Och det är två olika Sverige. 

Bland antirasisterna är det plötsligt ingen som är överraskad över att SD-toppar utryckt sig rasistiskt. “Vi har alltid sagt det, SD är ett rasistiskt parti”. Det här är samma personer som gått från att kalla Sverigedemokraterna för nazister, rasister, främlingsfientliga till att beskriva SD som “invandringskritiskt.” Något Nyheter24 i över två år aktivt kämpat mot. Lite självrannsakan hade inte varit fel. 

De flesta har under de senaste dagarna ägnat tid till att analysera SD:s och Jimmie Åkessons framtid. Och det är få som inte överens: det här är inte bra för Sverigedemokraterna. Många jämför veckans kris med upplösningen av Ny demokrati. Men på Ny demokratis tid fanns inte sociala medier som Facebook, Twitter och Avpixlat. Det är mycket lättare för Åkesson, som dessutom är mycket skickligare än amatörerna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, att förmedla en annan bild av verkligheten än det var i början av 90-talet. Han har under hela krisen agerat proffsigt. Trovärdigt. Något flera ledande PR-konsulter hyllat honom för. Samtidigt har SD-rörelsen redan accepterat en annan bild av veckans händelser. En bild som sprids via sociala medier. Något som en undersökning från Novus visade. 64 procent av SD-väljarna säger att deras förtroende för Jimmie Åkesson inte förändrats. 24 procent uppger att de fått ökat förtroende för både Jimmie Åkesson själv och för Sverigedemokraterna i stort.

Men vad som händer nu är inte självklart i den första gruppen. Många tänker logiskt: SD är ett rasistiskt parti och därmed bör de nya väljarna SD lockat sen riksdagsinträdet rimligtvis lämna partiet. 
Och det är här analyserna blir fel. Inte för att de är okunniga, men för att det verkar råda en brist på verklighetsförankring bland många i den här gruppen. De saknar och vill inte ha kontakt med sverigedemokratiska väljare. Det finns dock flera undantag, bland andra Expo-gänget, Expressens Niklas Orrenius, Annika Hamrud och SR:s Pontus Mattsson (läs allt de skrivit). De flesta andra vägrar att för en enda sekund se världen från sverigedemokratiska ögon.
De verkar tro att orsaken till att allt fler kan tänka sig att rösta på SD nu jämfört med 2010 är tack vare Åkessons bortslipning av partiets mest uppenbara rasism. Det här är samma personer som kallar Sverigedemokraterna för ett “missnöjesparti”. Ett parti någon väljer om den är missnöjd med den politik som andra partier för. 

Men vad är då SD-väljare missnöjda med? Den ökade invandringen och den misslyckade integrationspolitiken skulle många svara. Har partiets politik i dessa frågor förändrats under veckans rasistskandal? Nej. SD-väljarna vet vad de får när de röstar på Åkesson. Rasismen följer med på köpet. De är villiga att acceptera den sidan av SD. Och det är tyvärr exakt det här som den första gruppen vägrar att förstå. 

I stället ägnar man sig åt brännmärkning av sverigedemokrater. Låt mig citera min egen krönika från 26 oktober .

“Vi utgår från att integrationen fungerar. Det finns många där ute som inte håller med. Så länge de upplever att den inte fungerar så är det så. De behöver nödvändigtvis inte vara rasister, men ändå stämplar vi alla som vill prata om de problem de upplevt med integrationen som rasister. Deras erfarenheter och deras känslor räknas inte. Redan där vinner SD.  "Det är dig det är fel på, inte integrationen". I stället kastar vi ur oss påståenden som "SD är rasister". "SD har fel". "SD vill bara ställa grupper mot varandra". Sen går vi vidare. Allt är perfekt och alla som inte håller med är rasister. Och så undrar vi alla hur det är möjligt att SD ökar.”

Exakt där är vi nu. SD är rasister. Och alla som röstar på SD är rasister. Sen ägnar vi tid åt att analysera maktkampen inom Sverigedemokraterna och tror på allvar att SDU kan utmana Jimmie Åkesson. Som att ett försvagat SD skulle betyda slutet för missnöjet bland svenska väljare. Så enkelt är det inte. Så dumma är vi (förhoppningsvis) inte. Många där ute är missnöjda. De känner att deras åsikter, deras verklighet inte räknas. Att Sverigedemokraterna är det enda parti som vill lyssna. Som förstår. Som håller med. SD är något helt annat i svensk politik. Ett tydligt alternativ. Och just nu är det allt fler svenskar som efterfrågar det. 

Det beror förstås på väldigt många olika saker. Främlingsfientlighet är en förklaring. Det finns människor som inte förstår eller vill acceptera andra kulturer. Men det beror också arbetslöshet, segregation, fattigdom, frustration och kriminalitet. På grund av olika anledningar hamnar invandrare ofta i den cykeln. Och det är här SD kommer in i bilden. De får näring av det här och förmedlar bilden av invandrare som en belastning för det svenska samhället. 

Så hur stoppar vi SD:s framfart? Hur får vi stopp på den främlingsfientliga framfarten i Sverige? Det finns bara en väg att gå. Arbetslösa måste få jobb. Segregerade måste integreras i detta fantastiska land. Fattigdomen måste bekämpas. Och så vill jag återigen citera min tidigare krönika: 

"Vi får vad vi förtjänar i Sverige. Under en lång tid har vi vägrat lyssna på människor som inte delar vår världsbild. I stället tror (och kanske hoppas) vi veta hur andra har det. Det är lättare att skrika "rasist!" än att lyssna. Hur ska vi förändra någons världsbild om vi vägrar utmana vår egen? Vill vi ta tillbaka debatten om invandring och integration - låt oss börja med att ställa frågan: Varför röstar du på SD? Sen kan vi hålla käften och lyssna."

Ps. 

Jag vore en lika stor lögnare som Kent Ekeroth och Erik Almqvist om jag gömde mig bakom "journalistiskt objektivitet". Jag är en journalist, men också en människa. Och jag har åsikter. Dessa är jag öppen med. Det finns rätt och det finns fel. Allt är inte en gråzon. Rasism hör inte hemma i riksdagen eller i Sverige. Vi är för bra för det. Och det är inget någon ska skämmas för att säga. Och om någon journalist någon gång säger att denne inte har en åsikt i frågan så är det tyvärr inte sant. Öppenhet är alltid bäst.

Ds.