Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Med alkohol i kroppen blev jag min onda tvillingsyster"

Josefin Dahlberg.
1 av 1

Josefin Dahlberg.

Krönika. Josefin Dahlberg | 18/06/2014 16:44

Modettes chefredaktör Josefin Dahlberg om festandet, ångesten och varför hon slutade dricka alkohol.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I dag är det fyra år, fyra månader och sju dagar sedan jag hade min sista fylla. Fyra år? Det är ju helt galet. Jag som inte kunde tänka mig en helg utan alkohol. Jag som drack flera dagar i veckan, som längtade tills jag kunde ta den där första klunken men aldrig kunde dricka lagom. Jag som alltid fick minnesluckor och gjorde bort mig.

Med alkohol i kroppen blev jag min onda tvillingsyster. För henne var det aldrig nog. Hon ville bara ha mer. Mer alkohol, mer uppmärksamhet och mer bekräftelse.

När jag vaknade dagen efter tänkte jag alltid ”inte nu igen”. Paniken började pulsera under huden. Men i stället för att tänka ”jag ska aldrig mer dricka” ville jag bara att det skulle bli fest igen så jag kunde bevisa för alla att den här gången ska jag kontrollera mitt drickande. Jag ska kunna komma ihåg en hel kväll, kunna dricka som alla andra och ha kul. 

Med åren blev minnesluckorna värre, bekräftelsebehovet större och självkänslan mindre. När jag började gå ut på krogen blev det snart sämre. Klubbarna hade öppet flera dagar i veckan, barerna var fulla av sprit. Bara jag hade pengar kunde jag dricka hur mycket som helst. Jag lånade, snodde och fick pengar för att ha råd med att gå ut flera dagar i veckan. 

"Jag hade minnesluckor på fem, sex timmar"

Jag skyllde på min pappa som var alkoholist, det var hans fel. Jag kunde inte göra något åt det. Men detta var bara ett sätt för mig att kunna fortsätta.

Men det blev aldrig bättre. Jag hade minnesluckor på fem, sex timmar, vaknade upp på sjukhus, i en trappuppgång. Jag hade sex mobilabonnemang igång eftersom jag söp bort mobilen var och varannan helg. Men värst av allt var min självkänsla. Ångesten i min kropp blev bara värre och värre. Jag kände mig som en fejkad person. När jag var nykter, i skolan eller på jobbet var jag en glad och positiv tjej med mycket energi som framstod som rätt självsäker. Men där inne gömde sig ångesten som kom fram direkt när jag började dricka. 

Jag trodde alltid att det skulle lösa sig någon dag. Jag visste ju att jag egentligen var en omtänksam, driven och engagerad tjej som hade stora mål i livet men i stället blev allt fel. Mina vänner tröttnade, jag misskötte jobbet och jag svek min familj.

Då kom paniken på riktigt. Vad fan kommer hända med mig?

"Kommer aldrig kunna lära mig att dricka normalt"

Första gången jag sökte hjälp var när jag var 18 år. Jag gick till ungdomsmottagningens drog- och alkoholmottagning en gång i veckan. De var alltid lika förvånade över hur jag fick i mig så sjukt mycket alkohol. De försökte med alla knep få mig att dricka mindre. Och när de föreslog att jag skulle vara nykter en månad skrattade jag bara. Jag trodde det var omöjligt. Jag fick en medicin som heter Campral som påverkar signalämnena i hjärnan och som ska göra att suget efter alkohol dämpas. Men den märkte jag inte ens av. 

Till slut för fyra år, fyra månader och sju dagar sedan förstod jag. Jag kan inte dricka. Jag kommer aldrig kunna lära mig att dricka normalt. Jag fick hjälp av personer som hade samma problem som jag och fick lära mig mycket om alkoholism. Ett av samhälles största problem men som få pratar om. Något få har kunskap om. Det är en sjukdom. Den kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller klass. Det är en allergi. Du har säker någon kompis som är allergisk mot nötter, du skulle väl inte säga till hen att hen bara kan ta en liten jordnöt? För det är ju livsfarligt. Det är samma sak för mig med alkoholen. Jag kan inte bara ta ett glas och vara nöjd, när jag väl börjar dricka sätter mitt begär igång och jag tappar kontrollen.  

Jag kommer alltid ha detta i mig, det är inget som försvinner. Jag måste ta hand om mig och jobba med mig själv för att kunna fortsätta vara nykter. Ta hand om allt det jag drack för att slippa. Det låter kanske deppigt och asjobbigt och jobbigt är det ibland. Klart jag också vill ha en genväg och kröka till om jag är med om något jobbigt men jag det vet jag att jag inte kan. I stället får jag stå kvar och gå igenom det. Vilket bara gör mig starkare. 

"Hade aldrig hänt om jag inte slutade dricka"

När jag var 19 år, gick jag ut på krogen fyra dagar i veckan, ”sjukanmälde” mig från jobbet och levde med ångest. Jag drömde om att få ha ett ballt jobb att gå till. Jag ville jobba med mode, gå på modevisningar, jobba med tv, skriva intervjuer, komma in i mediebranschen och skriva krönikor. 

I dag gör jag allt det där. Jag har mitt drömjobb men det fick jag inte förrän jag varit nykter i fyra år. Under de fyra åren skaffade jag mig en treårig utbildning i Journalistik och multimedia, jag jobbade extra, gav allt och framförallt jobbade med mig själv. Det ledde till att jag i dag sover bra, vaknar utan ångest och går till ett jobb jag har skitkul på. En sak är säker – det hade aldrig hänt om jag inte slutade dricka.

När jag skrev om detta i min blogg var det flera unga tjejer som hörde av sig och sa att de kände igen sig och att det var skönt med någon som delade med sig om detta i bloggvärlden. I en undersökning som IQ har gjort tillsammans med Blogg.se framgår det att 72% av unga tjejer tror att positiva blogginlägg om alkohol kan få läsarna att dricka mer. Och 74% tror att läsarens inställning till ett alkoholvarumärke påverkas i en positiv riktning om deras favoritbloggare rekommenderar det. 

Vi som läser blogger vet ju att man gärna vill veta vad ens favoritbloggare har köpt sin nya blus eller skor. Vi vill veta vad de äter till frukost, hur deras vardag ser ut eller hur de tränar. Och vad de dricker. Vi ser instagrambilder och blogginlägg från AW:n en tisdag, onsdag eller torsdag med rosé i glasen som senare byts ut till en härlig drink med paraply och fruktpynt som man bara måste instagramma. 

"Det där rosa som man blir glad av"

Och vilka är det som följer bloggar varje dag? Jo, unga tjejer. Unga tjejer som hela tiden matas med bilder på alkohol mitt i vardagen. Klart de också vill sitta på en trevlig uteservering och smutta på ett glas med “det där rosa i” som några av dem kallar det. “Det där rosa som man blir glad av, som är så mysigt och som man dricker med sina tjejkompisar”. 

Vi måste tänka på vad vilka som läser våra bloggar, vad vi skriver om och vad vi visar upp i våra sociala medier. Ska man verkligen blogga om den där vinflaskan som kom med bud en tisdagsmorgon? Få vet säkert att det dessutom är olagligt att marknadsföra alkohol till personer under 25 år. 

Vi vet att bloggar påverkar och det är många varumärken som vill marknadsföra sig genom bloggare. Hit hör även alkoholvarumärkerna. Jag tycker att de också borde ta sitt ansvar och tänka efter vilka de skickar sina produkter till. Man kanske inte ska skicka en vinflaska till en bloggare som har många unga läsare?

Jag vill uppmana både bloggare och alkoholvarumärkerna att tänka sig för en extra gång innan man skriver om alkohol eller skickar alkohol. Och så vill jag uppmana alla som känner att de har problem med alkohol att våga prata om det. 

Det är aldrig för tidigt att söka hjälp, det kan bara bli för sent.