Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Nej, världen slutar inte snurra bara för att du fått en unge

Alexander Karim skriver till alla förstagångsföräldrar.
1 av 2

Alexander Karim skriver till alla förstagångsföräldrar.

Baker Karim/TT

Alexander Karim.
2 av 2

Alexander Karim.

Baker Karim

Krönika. Alexander Karim | 12/10/2016 15:42

Alexander Karim: Kära förstagångsföräldrar, för allas vår skull kan ni väl bara slappna av?

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det här är till er. Ni nyblivna föräldrar. Ni som fått ert första barn. Det där magiska lilla knytet som upptar era tankar all vaken tid. Det där snarkande lilla lyckopillret i spjälsängen. En liten guldklimp. En diamant. Det finaste och bästa ni någonsin skapat. Plötsligt har livet en mening det aldrig förr har haft.

Ja det här går ut till er. Och jag tror att jag talar för alla oss andra när jag säger:

LUGNA NER ER!!

Vi vet att ni har gjort något helt fantastiskt. Vi fattar. Men ni måste bara förstå att världen inte slutar snurra för att ni har fått barn. Bilar kommer att tuta när de kör förbi, inte med avsikten att väcka er lilla ängel, utan för att bilar ger ifrån sig tutljud lite då och då.

Det är inget personligt. Vägarbetaren kan inte stänga av slagborren bara föra att ni passerar, sorry. Personen som nös på andra sidan caféet har inte som avsikt att få din lilla stjärna att insjukna, nej, det är helt enkelt så att baciller kommer att fortsätta färdas fritt även trots att ni ynglat av er.

Och på tal om baciller; Vi är ledsna men ni behöver inte fråga om våra händer är rena innan vi tar på ert mirakel. De är lika rena eller smutsiga som de alltid varit. Som era, nu alkogelsindränkta händer var nio månader sedan.

Nu tänker jag säga något som kanske kommer som en chock för er, men det är viktigt så spetsa öronen; Vi vill inte prata med lille Neo i telefon när vi rings. Vi förstår att det där nya lätet är helt fantastiskt och att det med en god dos fantasi låter som att han kanske säger något annat än ”bgliök” – men vi vill inte. Jag lovar.

Vi säger ”åh vad gulligt” och det är det, men tjugo minuter in i samtalet med två månader gamla Liam befinner vi oss i ett helvete. Många av oss håller inte ens luren mot örat längre. Det är sant! Det finns undantag. Mor och farföräldrar har mer tålamod här. I synnerhet mormor och farmor. Men ingen, jag upprepar; INGEN annan.

Ok, vi går vidare. Det är så här, nu har ni fått barn och kunskap om barn och deras utveckling går framåt. Men, och det här kan vara svårt att ta in: Ni vet inte bäst. Ni vet inte ens nästan bäst. Det kan rent av vara så att ni vet sämst.

Innan ni fick barn var ni rationella varelser, samma sorts rationella varelser som ni kommer återgå till att bli när barnet är runt två år. Men nu är ni nervösa typer, fyllda med ångest och idéer från er egenskapade tråd på Familjeliv.se.

Ni har läst böcker, googlat och fullkomligt proppat huvudet fullt med toerier kring vad som är rätt och fel. Så besatta av er nyförvärvade kunskap att ni helt och hållet struntar i sunt förnuft. Helt vanligt bondvett i form av små råd som regnar ner från en äldre släkting eller en vän med större barn.

Men kan det kanske, bara kanske vara så att vi som har barn och som kanske en eller flera gånger gått igenom den fas ni nu befinner er i, vet ett och annat?

Nej, som ett brev på posten kommer argumentet ”det är mycket som har förändrats sedan du fick barn”. Att inte lyssna på farmor som har fyra barn och tio barnbarn är lite som att ta sin första tennislektion med Björn Borg och vägra lyssna på det han säger eftersom att tennisen utvecklats så mycket sedan han lirade. Ja, ni hör ju själva.

Så, kära förstagångsföräldrar för allas vår skull kan ni väl bara slappna av? Lilla Vanessa är underbar men snälla kom ihåg; hon är ert första barn. Inte världens första.

Och till alla mina nära och kära som tvingades igenom allt som står skrivet ovan när jag själv blev pappa första gången, vill jag bara säga;

Förlåt mig, ty jag visste intet bättre.

Håller du med?