Anledningen har att göra med olaglig kameraövervakning.
Ville ha bevis på skadorna
Den 91-årige mannen hade bott i sin lägenhet i 38 år när problemen började. Hans bil, som stod parkerad på en plats för rörelsehindrade, skadades vid upprepade tillfällen. Totalt fyra gånger, enligt mannen själv.
När försäkringsbolaget krävde tydligare bevis för att bilen blivit påkörd tog han saken i egna händer. Han köpte kameror och började filma bilen från sitt lägenhetsfönster.
– Någon orsakade skador på bilen fyra gånger och jag hade svårt att få ut på försäkringen eftersom mitt försäkringsbolag ville ha bevis. Då köpte jag en kamera och satte upp för att få filmbevis, säger mannen till Hem & Hyra.
Kamerorna filmade även andra
Problemet var bara att kamerorna inte enbart filmade bilen. De fångade även delar av området runt parkeringen, ett område som allmänheten har tillgång till.
Detta ledde till att mannen dömdes i hovrätten redan för flera år sedan. Domen handlade om olaglig kameraövervakning.
Trots det fortsatte ärendet att leva vidare. När mannen försökte överklaga beslut som rörde hans boende fick han nu avslag, både i hovrätten och i hyresnämnden.

Upplevdes som obehagligt
Enligt handlingarna i ärendet uppgav både en hyresgäst och personal hos hyresvärden att det kändes obehagligt att passera platsen där kamerorna satt uppsatta.
Den rullande övervakningen ansågs skapa en otrygg miljö, något som vägde tungt i bedömningen. Till slut landade beslutet i att mannen ska vräkas från sin lägenhet.
Inte alltid olagligt – men riskabelt
Att filma sin egen bil eller tomt är inte automatiskt förbjudet. Men så fort kameran fångar områden där andra människor rör sig kan lagen om kameraövervakning bli aktuell.
– Det är en gråzon och minst sagt knepigt, och man får bedöma från fall till fall, har Jeanette Bladh Gustafson, jurist på Integritetsskyddsmyndigheten, tidigare sagt till Vi Bilägare.

Blir inte bostadslös
Den 91-årige mannen uppger själv att han inte kommer att stå utan tak över huvudet trots vräkningen. Vad nästa boende blir är dock oklart.
Frågan kvarstår. Hur långt får man egentligen gå för att skydda sin egendom innan det blir ett brott mot andras integritet?




