"Breivik kan inte sätta bilden av sig själv"

När rättegången mot Anders Behring Breivik inleds på måndagen finns ganska tydligt uttalat att man, varken från domstolens eller mediernas sida, vill låta Breivik på något sätt ta makten över rättegången. Den ”högerextremisthälsning” han gjorde vid en omhäktningsförhandling i februari i år var ett sådant försök - delvis tyvärr lyckat eftersom det blev så omdiskuterat och analyserades så flitigt.

Försöken att göra rättegången till en politisk arena lär inte utebli nu heller. Anders Behring Breivik har, alldeles oavsett exakt vad han tänkt, inte haft mycket annat att tänka på än den stundande rättegången och lär ha funderat på fler fåfänga försök att framstå som den framstående tempelriddare han ser sig själv som.

En ohygglig och vedervärdig terrorist i våra ögon – en tänkbar framtida norsk regent i hans egna, enligt vad han själv sagt i samtal med de psykiatriker som tidigare bedömde Brevik som otillräknelig.

Vi har därför anledning att befara djupt respektlösa och obehagliga utspel eller manövrar från Anders Behring Breivik under rättegången. Det är också därför man bestämt sig för att avstå från att direktsända de delar där Breivik själv ska förklara sina handlingar. På många sätt är det bra – det finns ingen anledning att låta honom försöka kuppa in sin hatretorik och få den utkablad till hela världen i direktsändning. Samtidigt finns en annan aspekt – behovet av att få veta, försöka förstå och analysera är enormt. Traumat sitter i överlevarna, de 77 mördade offrens anhöriga och nära och i hela den norska folksjälen. Även i Sverige känner finns behovet att bearbeta. Många hade nog just därför velat höra Breiviks version själv – även om det är mycket smärtsamt.

Hur mycket makt Anders Behring Breivik än försöker ta i rättegångssalen är dock en sak säker. Konsekvensen av hans handlingar har inte blivit ett mindre engagemang inom AUF och Arbeiderpartiet, tvärtom. De antirasistiska rörelserna har inte försvagats. Och bilden av Behring Breivik som tempelriddare, ordensmedlem och en framtida norsk regent framstår fortfarande som närmast skrattretande i sitt fullkomliga vansinne. Det kommer han inte kunna ändra på.