Drottningen har förts till sista vilan

Klockorna i katedralen Westminster Abbey började ringa strax före klockan elva, svensk tid. De slog 96 gånger – en gång för varje år i drottningens liv.

Allmänheten har köat i dagar och nätter för att ge en sista hälsning till den drottning som stundtals kändes nästan som evig.

Vid klockan tolv inleddes statsbegravningen i Westminster Abbey med tusentals gäster på plats och hundratusentals människor på gatorna i London. Redan ett par timmar innan processionen längs med Londons gator skulle ta vid meddelades att alla utrymmen där åskådare kan ta plats hade fyllts.

— Vi har alla svurit vår trohetsed till henne. Nu är vi här för att visa vår respekt, säger arméveteranen Steve som tillsammans med kollegor från regementet Scots Guards tagit plats vid Horse Guards Parade.

— Vi har så många minnen av henne genom åren. Och framför allt hennes humor, säger kollegan Rob, som liksom de övriga i Scots Guard-gänget många gånger vaktat drottningen vid Buckingham Palace och Windsor.

— Hon var som en mormor för oss, säger Craig, en tredje veteran.

Världen sörjer

In till Westminster Abbey fördes drottningen på en lavett till tonerna från skotska säckpipor. Efter vandrade den nye kungen, Charles III, och sönerna William och Harry.

Därinne talade dekanen av Westminster, David Hoyle.

— Vi samlas från hela nationen, hela det brittiska samväldet och från nationer över hela världen för att sörja. Vi minns hennes livslånga pliktkänsla, sade Hoyle.

Ärkebiskopen av Canterbury, Justin Welby, var inne på samma sak och påminde om drottningens berömda tal på sin 21-årsdag där hon lovade att ägna sitt liv åt arbete i det brittiska samväldets tjänst.

— Sällan har ett löfte av det slaget efterlevts så väl, sade ärkebiskopen.

Detsamma hörs från William och Florrie, två unga britter som följt mamma Antonia till London för att följa begravningen utanför Buckingham Palace.

— Hon hade kunnat pensionera sig för 30 år sedan, som alla andra. I stället arbetade hon bokstavligt talat ända tills hon dog, säger William.

Churchill till Truss

Elizabeth II knyter ihop Storbritanniens – och hela världens – moderna historia. Hon föddes strax efter första världskriget, upplevde det andra som frivillig bilkårist och tillträdde tronen när Winston Churchill fortfarande var premiärminister.

Han var född 1874. Dagens premiärminister Liz Truss – den sista som Elizabeth hann ta emot – är född 1975.

Elizabeth hann träffa 15 brittiska premiärministrar och 13 amerikanska presidenter. När hon kom på statsbesök till Sverige 1956 hade nuvarande kung Carl XVI Gustaf precis fyllt tio år.

Nu fanns han och drottning Silvia bland de många inbjudna majestäterna på plats i London. Här fanns även Danmarks drottning Margrethe, Norges kung Harald och drottning Sonia, Japans kejsare Naruhito och kejsarinna Masako med flera.

Bland övriga gäster märktes USA:s president Joe Biden, EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Frankrikes president Emmanuel Macron.

Vila i Windsor

Från ceremonin i Westminster Abbey fördes drottningens kista i procession förbi regeringskvarten, paradgatan The Mall och Buckingham Palace till Wellington Arch i Hyde Park.

Där lastades kistan över i bil för att tas till Windsor. Längs vägen möttes hon av applåder, men också allvarsamma miner och en och annan tår.

Efter en sista välsignelse av ärkebiskopen och en sista sorgevisa av hennes privata säckpipespelare sänktes drottningens kista i Saint George's Chapel innan kungafamiljen under kvällen i en privat ceremoni fick ta farväl bortom alla tv-kameror.

Elizabeth vilar nu i det kapell där maken prins Philip, fadern kung Georg VI, drottningmodern Elizabeth och lillasyster prinsessan Margaret sedan tidigare är begravda.

En epok är över.

Fast ärkebiskopen Justin Welby avslutade ändå med att inte säga farväl. I stället påminde han om i orden i Vera Lynns gamla klassiska andravärldskrigsschlager.

— We'll meet again – vi möts igen, sade ärkebiskopen av Canterbury.