"Løkke älskar det politiska spelet"

Huvudförklaringen till opinionsframgångarna för det nya partiet Moderaterne är Lars Løkke Rasmussen själv, anser Erik Holstein, politisk kommentator på tidningen Altinget.

— Han är otroligt bra på att skapa uppmärksamhet kring sig. Han är en mycket skicklig taktiker och han är bra i partiledardebatterna.

Medierna älskar en framgångssaga och Moderaternes möjlighet att bli tungan på vågen mellan de två politiska blocken skruvar upp medieintresset ytterligare. Dessutom har Løkkes profilområde, problemen inom dansk sjukvård, blivit en stor valfråga.

Har sjukvårdsexpertis

— Den danska sjukvårdssektorn har stora problem och på det området har Løkke stor expertis, han har varit inrikes- och hälsominister. Han kan mycket om området och har förslag om vad som ska göras, säger Holstein.

Väljarna som strömmar till tros främst komma från hans gamla parti Venstre samt från de Konservative, som har haft stora motgångar under valrörelsen.

Lars Løkke Rasmussen säger att han vill bryta upp blockpolitiken och se en mittenregering i Danmark. I en intervju i början av veckan preciserade han det närmare och sade att det bästa vore om grundstommen i nästa danska regering består av Moderaterne, Socialdemokratiet och Venstre.

"Sätter målet högt"

Men han vägrar att säga vem han skulle föredra som statsminister. Erik Holstein säger sig vara säker på att Løkke själv gärna skulle bli det.

— Han älskar det politiska spelet och när han spelar sätter han målet högt. Om han på något sätt skulle kunna ha en chans att bli det tror jag att han är beredd att ge upp många politiska principer.

Men en sådan utgång ser han som mycket osannolik. Mette Frederiksen (S) accepterar inte att ingå i en regering utan att själv bli statsminister. Och längst till höger finns tre partier som aldrig skulle acceptera Løkke som statsminister: Danmarksdemokraterne, Nye borgerlige och Dansk folkeparti, konstaterar Holstein.

"Politisk kameleont"

Om man tittar bakåt på Løkkes politiska karriär finns många svagheter att peka på, anser han. Det handlar dels om en lång rad avslöjanden om hur han låtit partiet eller skattebetalarna stå för privata utgifter, dels om hur han om och om igen bytt ståndpunkt i tunga politiska frågor. Holstein beskriver honom som en "politisk kameleont".

— Han har haft nästan alla tänkbara politiska ståndpunkter i olika frågor och har svängt i takt med vad som varit opportunt.