Energikris i Iran – trots gasrikedomar
Iran har världens näst största naturgasreserver. Ändå befinner sig landet i en energikris, eftersom det saknar teknik och pengar för att utvinna gasen.Trots att viktiga samhällsfunktioner riskerar att drabbas väljer regimen dessutom att fortsätta dela ut gas till allierade i regionen för att stärka sitt inflytande.
Naturgasen bildades i jordskorpan för flera miljoner år sedan som en effekt av förmultning av levande organismer. Till största delen består naturgasen av metan. Den utvinns antingen från land eller under havsbotten.
Mer än 70 procent av Irans energi kommer från naturgas, enligt regeringen.
Landet sitter på de näst största naturgasreserverna i världen, efter Ryssland. De flesta fälten är belägna i landets södra delar och i Persiska viken.
Den största delen av utvinningen konsumeras inhemskt. Men Iran exporterar också gas till framförallt Irak och Turkiet.
Medan Europa oroat sig för en kall vinter till följd av schismen med gasexporterande Ryssland har en annan energirik jätte i öst erbjudit stöd.
Iran skulle kunna hjälpa Europa, hette det i somras från oljeminister Javad Oji. Om omvärldens sanktioner bara hävs skulle Iran kunna fylla en stor del av det globala energibehovet, påstods det. Argumentet har använts av regimen i försök att få ett bättre förhandlingsläge under samtalen kring ett eventuellt förnyat kärnenergiavtal med väst.
Men samtalen har upphört sedan enorma protester brutit ut mot diktaturen – missnöjesyttringar som slagits ned så brutalt att demokratiska länder inte längre kan synas vid samma förhandlingsbord som Iran.
Iran, som sannolikt trodde att det hade tiden på sin sida – ett energitörstigt Europa antogs vara mer villigt att förhandla – går nu själv en energifattig vinter till mötes. Ett förnyat kärnenergiavtal, med sanktionslättnader och möjlighet till utländska investeringar för att öka utvinningen, verkar allt mer omöjligt.
— Iran befinner sig i en energikris just nu, säger Umud Shokri, analytiker knuten till Washingtonbaserade konsultfirman Gulf State Analytics, som forskar om energi och geopolitik.
Ställer om industrier
Inför vintern, när den inhemska energikonsumtionen rusar i Iran, har industrier och kraftverk tvingats ställa om för att drivas på andra fossila bränslen, som diesel. Detta är inget nytt i Iran, men i år skedde omställningen tidigare än vanligt, redan under sensommaren.
Nästa år tros läget bli ännu värre, och landet spås drabbas av den största energikrisen sedan den islamiska republikens födelse för över 40 år sedan, enligt Umud Shokri.
Även om sanktionerna skulle hävas i dag, och Iran plötsligt får tillgång till alla resurser som krävs för att utvinna mer gas, skulle det ta flera år innan landet skulle kunna exportera någon betydande mängd.
Problemet ligger i South Pars-fältet i Persiska viken, världens största naturgasfält som Iran äger tillsammans med Qatar. Fältet står för 75 procent av det gasberoende Irans förbrukning. Men trycket i ledningarna sjunker, och utan tillgång till utländsk teknik och investeringar för att bygga nya plattformar med kraftigare pumpar kommer Iran bli beroende av att importera gas, något som Javad Oji varnade för i oktober – ett helt annat budskap än det som basunerades ut inför kärnenergiförhandlingarna tidigare i år.
Prioriterar export
Iran importerar redan gas från Turkmenistan och har även inlett gashandel med Ryssland, som på grund av sin egen utfrysning från västvärlden inte har något att förlora på att handla med Iran trots sanktionerna.
Men om den iranska befolkningen tvingas frysa kommande år kan skulden trots allt inte läggas på omvärldens sanktioner. Fastän landet står inför energiunderskott har det fortsatt att leverera gas och olja till sina allierade för att öka sitt geopolitiska inflytande. Iran har gett bränsle till den libanesiska shiamilisen Hizbollah, och fortsatt exportera till grannlandet Irak.
— Om Iran bara skulle minska exporten till Hizbollah eller Irak skulle delar av krisen lösas, säger Umud Shokri.
— Men jag är säker på att Iran kommer se till att det kan fortsätta förse dem med energi, och hellre skära i tillgången till den egna befolkningen, fortsätter han.
Skakigt under protesterna
Krisvintern kommer samtidigt som regimen skakas av de kraftigaste protesterna sedan den islamiska republiken grundades. Höjda elpriser, strömavbrott och ytterligare försämrad energitillgång till följd av krisens påverkan på industrierna kommer troligtvis bara öka det redan massiva missnöjet bland befolkningen. Dessutom har vissa oljearbetare gått ut i strejk till stöd för demonstrationerna. Strejkande oljearbetare bedöms ha spelat en stor roll under revolutionen 1979.
Sedan sanktionerna mot Iran återinfördes 2018, när USA drog sig ur kärnenergiavtalet, har Irans ekonomi varit beroende av att kunna sälja olja billigt till framför allt Kina. Om en större del av energisektorn nu ansluter sig till proteströrelsen och hindrar den exporten skulle Irans ekonomi kollapsa totalt, säger Umud Shokri.
— Man är medveten om det. Jag är säker på Iran skulle ta till alla möjliga medel, våld inräknat, för att hindra det från att ske.
.jpg)
