Tragiska vittnesmål från invånarna på Maui – veteranen Thomas: "Jag har ingenting kvar"

När Marlon Vasquez hörde brandlarmen i kuststaden Lahaina var det redan för sent att fly med bil.

— Jag öppnade dörren och elden var nästan ovanpå oss.

Tillsammans med sin bror flydde han längs vägar fulla av bilar med människor på flykt. Röken fick honom att kräkas.

— Vi sprang och sprang. Vi sprang nästan hela natten och nästa dag för elden slutade inte.

Äldreboende i lågor

Kamuela Kawaakoa och Iiulia Yasso hade bara tid att ta med sig lite kläder och springa med sin sexårige son när buskarna runt dem fattade eld. Medan de sprang såg de lågor slå upp från ett äldreboende.

Chelsey Vierras gammelmormor bodde på äldreboendet och familjen försöker desperat ta reda på om hon klarat sig, men det är svårt med kommunikationen. Telefonerna har dålig täckning och strömmen kommer och går.

— Hon har ingen telefon. Hon är 97 år. Hon är stark. Hon kan gå, säger Chelsey Vierra som själv flytt från lågorna.

Thomas Leonard, pensionerad brevbärare och vietnamveteran, visste ingenting om branden förrän han kände röklukt. Han och hans grannar hade varit utan ström, internet och telefontäckning sedan tisdagsmorgonen. Sirenerna som ska varna för naturkatastrofer var tysta.

Han kastade sig i bilen, men möttes av trafikstockning. Han väntade på att bilarna skulle börja röra på sig – tills de började explodera en efter en.

Kastade sig i havet

Leonard övergav bilen och rusade mot vallarna som skyddar staden från havet. Människor kastade sig vattnet, men själv kände han sig säkrare tryckt mot vallen, trots att het aska regnade över honom.

Nu sitter han på en uppblåsbar madrass i ett härbärge och vet inte var han ska ta vägen.

— Jag har ingenting kvar. Jag är en handikappad veteran och nu är jag även en hemlös veteran.

Myrna Ah Hees hus klarade sig undan förödelsen, men hon förlorade sitt hem, precis som hennes son, en av hennes farbröder och en kusin. Hon kan inte hitta sin bror.

Hon säger att de som, liksom hon och hennes man, är födda och uppvuxna i Lahaina måste resa sig och göra staden till vad den en gång var.

— Men var börjar man? Vi måste få staden tillbaka – men också familjer, klasskamrater och vänner.