"Kriget har visat oss riktiga människor"

Fingrarna flyger över tangenterna. 15-årige David spelar Edvard Griegs Trolltåg, klanderfritt. Grannarna hör genom väggen, men än är det inte för sent för pianospel, resonerar mamma Alisa Shcherbyna som slagit sig ner i soffan för att lyssna.

— Pianot betyder mycket för oss.

Här, i hyrestvåan i centrala Warszawa, har livet tagit en ny vändning.

Fara för hela Europa

När ryssarna närmar sig Zaporizjzja, hemstaden i östra Ukraina med kärnkraftverk några mil utanför, börjar Alisa Shcherbyna, 35 år, till slut förstå att det är allvar.

— Folk talade ju om att det skulle bli krig, men vi kunde först inte tro det, säger hon och berättar om oron för att ha ett kärnkraftverk i stridslinjen.

— Vi förstod att det här kunde bli ett stort problem, det största. Inte bara för Zaporizjzja, utan för hela Europa.

Beslutet tas – familjen lämnar sitt hem. Alisa tar med tonårssonen, då 14 år, och sin mamma, 62, och tar plats på ett tåg mot Ukrainas huvudstad.

— Efter en vecka i Kiev ringer en vän mig och frågar: "Varför åker du inte till Polen?".

Polacker är oroliga

Polen är inte känt för en generös migrationspolitik. Men det senaste året har landet ensamt tagit emot över en miljon ukrainska flyktingar, enligt siffror från UNHCR. Sedan grannlandet invaderades har många polacker till och med öppnat upp sina hem.

För Alisa med familj tar en svår och lång färd från Ukraina vid. Livet i Polen startar med två väskor, fyllda med det som betyder mest.

— Vi tog bara med pianonoter, några böcker och en laptop.

— Och mitt halsband, säger Alisa sorgset och håller upp det färgstarka smycke som påminner henne om ett tidigare liv.

Första stopp blir Swinoujscie. Efter några månader flyttar familjen till Warszawa. Här i huvudstaden är den ukrainska närvaron påtaglig i dag – grannlandets flagga syns överallt.

— Du förstår, när vi först träffade polacker så talade de om kriget. De var väldigt oroliga och kanske är närheten till Ryssland orsaken till att de hjälper så mycket, funderar Alisa och fortsätter:

— De förstår det här, hur farligt det kan bli.

Vill ha framtid i Ukraina

Alisas dag börjar alltid hemma i det ombonade köket, som under morgontimmarna förvandlas till kontor. Hon försörjer hela familjen och har flera jobb, varav ett är för en ukrainsk-polsk informationssajt. Dessutom arbetar hon kvar på sitt gamla jobb, där hon sköter innehåll och kommunikation på hemsidan för ett ukrainskt smyckesföretag.

Det går ingen nöd på familjen.

— Vi har mat, så klart, men att hyra lägenhet är dyrt. I Warszawa finns många ukrainare som behöver bostad, och så klart stiger priserna.

Hur är livet i Polen?

Sonen läser på distans och fullgör sin skolgång. Själv lägger hon mycket tid på att hjälpa andra ukrainare. Mycket är också likt hemlandet, som maten och kulturen, berättar hon.

— Jag tycker mycket om Polen, men ändå ser jag mig själv leva i Ukraina i framtiden.