Filmaren Mykola: Jag stänger av känslorna
Fotografen Mykola har haft kriget i sin närhet länge. Risken för anfall läggs åt sidan när han dokumenterar skeenden i frontnära områden. Jag tror att jag bär runt på en känslomässig sköld.
Mykola är född i Ryssland, men hans familj flyttade till Donetsk i östra Ukraina när han var liten. Där har han inte varit på tio år, då staden varit ockuperad av Ryssland.
— För mig har kriget pågått sedan 2014, säger 27-åringen på telefon från Charkiv i nordöstra Ukraina, där han är och jobbar.
Före den fullskaliga invasionen arbetade Mykola med sociala medier för olika företag i Kiev. Nu reser han runt i landet med tåg och filmar material åt flera olika hjälporganisationer. Planeringen sker dag för dag.
— Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag känner nog ingenting. Det som sker är hemskt, men jag försöker vara med och bidra. Om jag skulle sluta med det så skulle det nog börja kännas värre.
Charkiv ligger ett par mil från Ryssland och utsätts för beskjutning och andra anfall i princip dagligen. Mykola har besökt många områden nära frontlinjen där riskerna ofta är större.
— Jag tänker nog inte så mycket på det heller. När jag är i Kiev finns det en risk att dö. När jag är i (länet) Donetsk eller Cherson eller Charkiv så är det också en risk. Men det har blivit ett normaltillstånd för ukrainare.
Tänker du på hur livet hade sett ut om det inte blivit krig?
— Självklart har jag många planer för mitt liv. Eller hade. Men det som händer händer. Nu är det här mitt liv.
