Ett demonstrationståg marscherade från gränsregionen Tavusj i nordöstra Armenien mot huvudstaden Jerevan för en månad sedan. Regeringen hade gått med på att lämna över fyra övergivna gränsorter till Azerbajdzjan, i en känslig överenskommelse om ländernas trassliga gränsdragning.
Enligt premiärminister Nikol Pasjinjan var det ett nödvändigt ont för landets säkerhet, i ett läge där Azerbajdzjan har trappat upp konflikten flera gånger om. Enligt protesternas förgrundsfigur Bagrat Galstanjan – den armeniska kyrkans ärkebiskop i Tavusj – låter regeringen landet förblöda.
— Han (Pasjinjan) besökte våra byar i Tavusj hela tiden och ljög, vilseledde och i förlängningen terroriserade och hotade folk. Vi har kommit för att kräva en förklaring till allt detta, utropade Galstanjan inför folkmassor på Republikens plats i Jerevan.
Utmanar om makten
Demonstranterna och ärkebiskopen uppmanar till civil olydnad och kräver regeringens avgång. Galstanjan aviserar att han själv vill bli premiärminister.
I de ilskna leden går många av de upp emot 120 000 etniska armenier som har fördrivits från Nagorno-Karabach. Azerbajdzjan gick in och tog över den länge omstridda bergsregionen i en militär blixtoffensiv förra hösten.
Protester har rasat flera gånger mot regeringens uppfattade undfallenhet mot ärkefienden. Men Nikol Pasjinjan kom själv till makten efter en protestmarsch genom Armenien 2018 – och har i dag ett starkt mandat.
Oppositionella röster kräver tuffare tag, men få lyckas samla opinion.
"Många armenier bedömer att Pasjinjan, trots sina brister, försöker undvika ett nytt krig", skriver Alexander Atasuntsev vid tankesmedjan Carnegie i en analys.
Litet och inklämt
Som inklämt mellan Turkiet, Azerbajdzjan, Iran och strax norrut Ryssland är Armenien vant vid en svår diplomatisk balansgång. Landet är formellt allierat med Ryssland, men relationerna har surnat rejält och härom veckan anklagade Nikol Pasjinian icke namngivna allierade för att aktivt undergräva Armeniens självständighet.
Den armeniske premiärministern har få alternativ, sammanfattar Marie Dumoulin vid tankesmedjan ECFR i en analys :
"Men hans avsaknad av en tydlig strategi, tillsammans med Azerbajdzjans fortsatt aggressiva retorik, växande spänningar med Ryssland och en avsaknad av tydliga signaler om stöd från väst kan fortsätta att undergräva hans popularitet och, med den, Armeniens sköra demokrati."
