Jorge befinner sig i Kursk. Han är en av tusentals utlänningar som skrivit på ett ettårigt kontrakt med den ryska armén i utbyte mot hög lön och ett snabbspår till ryskt medborgarskap. Men avtalet kommer med en hake.
— De låter oss inte gå, säger även Manuel, som precis som andra utländska rekryter fick sitt pass beslagtaget innan han skickades till fronten.
Politico har intervjuat fyra kubaner som strider för Ryssland, samtliga under pseudonym, samt familjemedlemmar till ytterligare fem. Historierna är samstämmiga. Och utan dokument är situationen hopplös.
— De är i (ryska) försvarsdepartementets händer, konstaterar Ivan Chuviliajev vid rättsorganisationen Idite Lesom som hjälper ryssar att fly fronten.
Affischpojkar
Enligt Ukraina växer antalet utländska soldater i den ryska armén dag för dag. De kommer till hög grad från fattigare länder: Kuba, Nepal, Ghana, Syrien, Indien, Sri Lanka, Somalia. För Ryssland, vars styrkor är utmattade efter snart tre års krig, är de oumbärliga.
Men utlänningarna fyller också ett annat syfte: de är affischpojkar för "internationell solidaritet" och idén om att Ryssland leder en bred koalition av länder som slåss mot USA:s och Natos övervälde.
Få av dem som överlevt verkar dock ha valt att kriga på ideologiska grunder. I stället handlar det om pengar: en chans att bryta sig loss från fattigdom och att skapa ett bättre liv för sig och sina familjer. Vissa säger sig inte ha förstått villkoren.
— Det fanns inga jobb i Nepal. Vi förstod inte att vi skulle skickas till frontlinjen så snabbt och hur fruktansvärd situationen var, sade Ramchandra Khadka, en av sannolikt tusentals nepaleser som rekryterats av Ryssland, till CNN i fjol.
Knappt råd med mjölk
En sierraleonsk man vid namn Richard berättar för The Insider att han åkte till Ryssland för att kunna att uppfylla sin dotters dröm om att bli läkare. Väl där ombads han att skriva på ett kontrakt.
— Ingen frågade mig om jag ville gå med i armén eller inte. Pappren var på ryska och jag förstod inte vad de sade. Allt de behövde var min underskrift.
César från Kuba var 19 när han pratade med Politico i september 2023. Då skulle han precis flyga till Moskva. På Kuba, styrt av en auktoritär regim belagd med omfattande amerikanska sanktioner, räckte lönen knappt ens till mjölk och toapapper.
— Här kan du vara kärnfysiker och ändå dö av hunger, sade han.
— Om det här är den uppoffring jag måste göra för att min familj ska ha det bra, så gör jag det.
