Andrij dricker sitt kaffe i försommarsolen i den lilla staden Druzjkivka, ungefär 2 mil från fronten i östra Ukraina, på permission från sin vanliga postering.
Bara timmar efter att mötet i Istanbul var över kunde ryska robotar åter ses flyga över staden, och i tisdags tog den ukrainska säkerhetstjänsten på sig ett sprängdåd mot bron till annekterade Krimhalvön.
— Ingenting har stannat av, allt är som det brukar, säger Andrij.
”Samtal lönlösa”
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har anklagat Ryssland för att dra ut på förhandlingarna och för att inte vilja avsluta invasionen.
— De har mer vapen, deras fabriker fungerar, de har fler soldater och Nordkorea och Kina levererar till dem. Varför skulle de sluta?, frågar sig en soldat som går under anropsnamnet Did.
En fred där Ukraina måste ge upp territorier som de just nu kontrollerar kommer inte på fråga, säger en annan soldat på permission som kallar sig Leleka.
— De lokala befälhavarna kommer aldrig att gå med på det, säger han.
Leleka menar att samtalen länderna emellan, som hittills endast resulterat i fångutväxlingar, är lönlösa.
— Det går inte. Förhandlingar med dem? Hur? Hur går förhandlingar till? Vi pratar om fred, men samtidigt skjuter de mot oss.
Han har sedan länge slutat följa nyhetsrapporteringen kring förhandlingarna, det spelar ändå ingen roll.
— Det påverkar inte vår verklighet, det är lite som ett parallellt universum, säger han.
Vill åka hem
Ryssland ska ha föreslagit en två till tre dygn lång begränsad vapenvila på utvalda delar av fronten, i stället för den fullständiga vapenvila som krävts av Ukraina och dess allierade.
Enligt Did och Leleka behöver Ryssland en paus för att omgruppera sig. De manar väst att skicka mer vapen till Ukraina. De är säkra på att kriget kan vinnas.
— Vi kommer att stoppa dem, vi vet hur vi ska göra, säger Did.
En bit därifrån, under den gassande solen, står Andrij. Han saknar sin fru. Deras äktenskap vet inget annat än krigstider.
— Vad som än krävs så vill jag åka hem, säger han.
