— Det är bäst att jag visar, säger Ibrahim och vänder telefonens kamera från golvet där tvillingbarnens leksaker trängs, upp och ut genom fönstret.
På en kulle, med fri sikt över hela byn, tornar Psagot upp sig – en av de äldre israeliska bosättningarna på Västbanken. Psagot bildades 1981 som en del av Israels plan för att konsolidera sin position på ockuperad mark. Det som Israel kallar för en by, men stora delar av omvärlden ser som en illegal bosättning, blev en symbol för konflikten under den andra intifadan i början av millennieskiftet. Efter dödliga attacker mellan israeler och palestinier byggdes en mur runt bosättarna.

För Ibrahim påminner utsikten om ett ständigt hotande våld. De israeliska bosättningarna och ockupationen är i strid med folkrätten, enligt Internationella domstolen i Haag. Men det spelar ingen roll.
Rekordstort antal ny bostäder
Sedan början av 2025 har det israeliska råd som godkänner nya bebyggelser på ockuperad mark gått vidare med planer på över 25 000 bostäder – ett rekord, enligt den israeliska organisationen Peace Now. Det mest kontroversiella projektet är den så kallade E1-bosättningen, ett jättebygge som i praktiken kapar palestinska Västbanken i två delar. Israels regering har uttryckligen sagt att projektet syftar till att stoppa möjligheterna för en palestinsk stat.
Ibrahim säger att han försöker att inte normalisera de växande bosättningarna men att det är svårt, när han har dem framför ögonen och vet att det kan leda till mer förtryck och våld.
— Det påverkar vår hälsa. Det är därför många av oss funderar på att flytta. Man vill kunna dricka sitt kaffe i lugn och ro, utan att vara förberedd på kulor eller fascistiska bosättare, säger Ibrahim.

”Straffrihet” för bosättarvåld
Ibrahim heter egentligen något annat, men har av rädsla för israeliska repressalier bett om att få vara anonym. Hans farhågor finns där av en anledning. Tillvaron för palestinier på Västbanken har ändrats dramatiskt sedan Netanyahu-regeringen tillträdde 2022, särskilt efter Hamas terrordåd mot Israel i oktober 2023.
— Vi har märkt en ökning i bosättarvåld och en generell straffrihet gentemot det, säger Yonathan Mizrachi, vid Peace Now, där han granskar bosättningspolitiken.
Israels regering gör alldeles för lite, om ens något, för att förhindra våldet, enligt Mizrachi. Sedan 1 januari 2024 har i snitt drygt fyra bosättarattacker där människor eller egendom skadats skett varje dag, enligt FN-organet Unocha.
Många bosättare betraktar Västbanken som israeliskt territorium, eller åtminstone mark som man har rätt till, i strid med internationell rätt. De senaste åren har rekordmånga nya bosättarposteringar byggts, många av dem på eller i direkt närhet till palestiniers privata mark.
Enligt Ibrahim är bosättarna beväpnade när de rör sig i det offentliga.
— Palestinier är rädda för att gå till sina marker, de riskerar alla möjliga sorters sammandrabbningar med bosättarna. Det är definitivt ett hot, säger Mizrachi.
Ryckt upp olivträd
Palestiniernas möjligheter begränsas även direkt av den israeliska staten, som stärkt sitt grepp över Västbanken. Uppemot 700 palestinier, bland dem fler än 130 barn, har sedan januari 2024 dödats av främst israeliska soldater men även bosättare. På den israeliska sidan är siffran 38, bland dem fyra barn och 19 soldater.
Få palestinier har sedan oktober 2023 tillåtits att arbeta i Israel. Odlingsmarker förstörs, ibland av bosättare som tänder eld på dem, ibland av israeliska soldater som bara i år ryckt upp tusentals uråldriga olivträd.
Vägspärrar har satts upp över hela det palestinska området och blockerat byar och städer, vilket hindrar rörelsefriheten och gör det ännu svårare för palestinier att försörja sig.

— De kan bara stänga ned gatorna när som helst, säger Ibrahim, och berättar att det är vanligt att behöva övernatta i sin bil när man måste besöka sjukhus, eller jobba och gå i skolan.
En resa på bara några kilometer kan ta flera timmar, medan israeler kan transportera sig förhållandevis fritt mellan de olika territorierna på Västbanken.
— Det finns ingen logik bakom det, bara apartheid.
”Gör livet väldigt svårt”
Anklagelsen om apartheid, termen som är hämtad från Sydafrikas rasåtskillnadspolitik mellan 1948 och 1994, delas av en rad människorättsgrupper, men även tidigare Mossadchefen Tamir Pardo och den nu pensionerade israeliske generalen Amiram Levin. Israels regering avfärdar beskrivningen.
Tiotusentals palestinier har fördrivits, framför allt från platser som Jenin och Tulkarem, där Israels militär med hänvisning till säkerhetsskäl regelbundet genomfört omfattande räder de senaste åren.
— Nya vägar, nya bosättningar, ett helt system av vägspärrar som öppnas och stängs utan förvarning gör livet väldigt svårt. Det var riskabelt förut, men nu är det krig. Vi lever i ett krigsområde, säger Ibrahim.




.jpg)
