Premiärminister Bart De Wever är belgaren mot strömmen. Det land som annars ses som ett av de mest kompromissvilliga i EU har i snart två månader ihärdigt sagt nej till att använda frysta ryska statstillgångar som bas för ett lån till Ukraina.
Orsaken är främst ekonomisk och juridisk oro.
Klicka här för att följa oss på GoogleDe frysta pengarna finns framför allt i just Belgien, på värdepappersinstitutet Euroclear. De Wever oroas över att behöva stå ensam mot ryska skadeståndskrav, med risk för allvarliga konsekvenser för ett land som redan har en av EU:s högsta statsskulder.
Separatist
Omtanken om landet är samtidigt ironisk. De Wever är egentligen inte alls någon stor vän av Belgien. När han i somras deltog i nationaldagsfirandet som premiärminister för första gången, efter sitt tillträde i våras, gjorde han skandal genom att vägra säga ”Leve Belgien!”.
De Wever är först och främst flamländare – från den nederländsktalande landshalvan i norr. Hans parti NVA (Nya flamländska alliansen) är uttalat separatistiskt, även om man på senare år mer talat om utökad autonomi, snarare än självständighet.
— Jag skulle vara mer lycklig om jag fick dö som sydnederländare, än som belgare, sade han i en omtalad tv-intervju 2021.
Succé i frågesport
De Wever kommer från en familj med djupa rötter i flamländsk nationalism. Han blev partiledare 2004 och slog igenom på allvar i början av 2009 då han vann enorm popularitet genom att gå till final i tv-frågesporten De Slimste Mens ter Wereld – smartaste människorna i världen.
Tre år senare gav han ut en kokbok för att beskriva hur han på kort tid under vintern hade gått ner 60 kilo. I stället för en rejält rundlagd De Wever har landet sedan dess fått vänja sig vid honom som vältränad och välklädd, ofta i väst.
Vacklande ekonomi
Som premiärminister sedan i våras leder De Wever en koalition med starkt fokus på att få ordning på Belgiens vacklande ekonomi. Det gamla kommunistpartiet PTB stöttar visserligen hans motstånd mot att röra ryska tillgångar, men i övrigt finns en jäsande strejksugen opposition – inte minst i den fransktalande södern.
