Det rinner fågelskit i pannan på statyn av förre hälsoministern Aneurin Bevan i centrala Cardiff.
Symboliken kunde inte vara tydligare: för första gången på 100 år är inte Bevans Labour största parti i landsändan. Den platsen innehas i stället av Plaid Cymru – Wales-partiet – efter ett rungande genombrott i valet i torsdags till regionparlamentet Senedd.
Partiledaren Rhun ap Iorwerth blir nu sannolikt landsdelens nye regionale regeringschef, som försteminister.
— Min tro på vår nation driver mig framåt varje dag och Plaid Cymru är redo att tjäna, inte bara de som gav sina röster till oss, utan alla medborgare i Wales, som har en del i nationens framtid, säger den 53-årige ex-journalisten från ön Ynys Môn – Anglesey på engelska – i sitt segertal.
Vågar inte?
Det är dock inte drömmar om att bryta sig loss som i första hand gjort det vänsterlutande och EU-vänliga Plaid till störst. För många väljare har det i stället handlat om besvikelse över Labour och ett försök att mota ytterhögern i Reformpartiet.
Ett självständigt Wales verkar få tro på.
— Jag tvivlar starkt på att det finns mod nog till det, säger Cardiffbon Collum.
Resultatet i Wales gör ändå att Storbritanniens alla tre mindre landsdelar snart styrs av partier som egentligen vill lämna unionen: Sinn Fein i Nordirland, SNP i Skottland och Plaid Cymru i Wales.
”Kolonialmakt”
Samtidigt stiger Reformpartiet fram som näst största parti i Wales – och ännu mer som det främsta favoritpartiet för många i lokalvalen i England.
Reform, som dragits fram av brexitveteranen Nigel Farage, är tydligt nationalistiskt, både för Storbritannien och för England. Det bäddar för ett komplicerat läge om partiet skulle lyckas med Farages dröm om regeringsmakten efter nästa parlamentsval 2029.
På gatan i Cardiff tvivlas det på om England någonsin kommer att släppa ifrån sig de andra landsdelarna, oavsett hur de röstar.
— Troligen aldrig. England är alldeles för mycket av en kolonialmakt, säger USA-födde Ian.
