— Labourpartiet har en process för att utmana en ledare, och den har inte utlösts, ska Starmer ha sagt på tisdagens regeringsmöte.
För att göra det krävs att 20 procent av Labours underhusledamöter – i nuläget 81 personer – enas om en gemensam utmanare, som sedan måste vinna ett partiledarval. Men någon sådan har inte presenterat sig än.
Stormen på Downing Street har tilltagit under tisdagen. I samband med regeringsmötet lämnade två underlydande ministrar Starmers regering, följt av ytterligare två. Enligt brittiska medieuppgifter väntas de få sällskap av fler.
Det är ministertitlar med lägre rang, ungefär motsvarande en svensk statssekreterare.
”Jag ser inte de förändringar jag och landet väntar oss, och kan därmed inte fortsätta tjänstgöra som minister under detta ledarskap”, skriver Jess Phillips, underlydande minister mot våld mot kvinnor, enligt BBC.
”Ingen lek”
Mer kända namn, såsom bostadsminister Steve Reed, har en annan linje.
”Detta är ingen lek”, skriver han på X, och menar att utmaningarna av ledarskapet är skadliga för landet och dess invånare.
”Vi måste sluta upp bakom premiärministern.”
Att ingen tyngre minister uttalade sig kritiskt mot Starmer när mötet avslutats tolkas också som att han för tillfället lyckats lugna läget.
Antalet parlamentsledamöter som kräver Starmers avgång överstiger 80. Samtidigt har 110 ledamöter i underhuset skrivit under ett öppet brev för att stötta Starmer.
Men eftersom Labour har över 400 ledamöter i underhuset har ungefär hälften inte tillkännagett sin hållning.
Ska mötas
Frågan är vem utmanaren skulle vara. Labours jordskredsseger i senaste valet byggde bland annat på trötthet över Tories kaotiska ledarkarusell.
Ett namn som har nämnts är hälsoministern Wes Streeting. Sent på tisdagen rapporterade brittiska medier att Starmer och Streeting ska mötas på onsdag förmiddag, strax före det att kung Charles håller det traditionsenliga talet vid parlamentets öppnande, där regeringens agenda för året ska presenteras.
Den till synes mest populära kandidaten, Andy Burnham, är borgmästare i Manchester och sitter inte i parlamentet – ett formellt krav för att bli ledare.
Bakom missnöjet finns bland annat Storbritanniens ekonomiska kräftgång efter EU-utträdet, vilket skapat en protestdebatt som nådde en slags kulmen med ett katastrofalt resultat i förra veckans lokalval.
